Archive for maj, 2010

Miniskrivarkurs

Scottish Booktrust är väl värt ett besök. Där hittar man bland annat Keith Grays skönt inspirerande videolektioner i kreativt skrivande. Fem stycken är de, och den som vill veta mer om hur man hittar inspiration, bygger karaktärer, handling och miljö och slutputsar sitt manus får garanterat sitt lystmäte här.

Skulle Quicktime saknas ligger lektionerna även på YouTube:
1. Ideas and Inspiration
2. Characters
3. Plot
4. Setting
5. Redrafting

Annonser

Kommentering av

Och nu blir det reklam

Mitt alter egos följetong, Skuggor ur det förflutna, löper vidare i Allers. Precis lika spännande som titeln antyder.

Och vill man läsa annat, eller få respons på sina egna berättelser, verkar Bokdebutant vara ett intressant ställe (tipstack till http://enbokblirtill.blogspot.com).

Kommentering av

Skrivrum

Var sitter/satt de i skrivande stund, giganterna? Ganska intressant att se. Blir lite extra fascinerad av Roald Dahls arbetsplats. Inte för att jag skulle vilja byta med honom. Verkligen inte. Ändå är det något som drar, något som gör att jag inte kan sluta kika in i det stökiga skjulet och titta på den slitna fåtöljen och det provisoriska skrivunderlägget. Det som gör mig så biten är kanske insikten om att den som verkligen vill skriva alltid också hittar en plats för det?

Och varför då inte lika gärna en sådan här:

Kommentering av

Gryningstimman slår

Författarskap och morgonpigghet går hand i hand, det är slutsatsen jag drar efter att nyfiket ha spanat på kända konstnärssjälars dagliga skrivrutiner.

Det händer att jag själv är vaken klockan fyra på morgonen, men då är det för att jag inte har gått och lagt mig än. Räknas det?

Kommentering av

En jävel på å va smålänning

Den märkligaste och roligaste bok jag läst på länge heter Kioskvridning 140 grader och är skriven av Peter Törnqvist. Full av egensinniga karaktärer och ”ännu inte utväxta filosofer”, jag gillar dem allihop.  Tjippen och Hannele och Sally (Sebeds lillasyrra) och Brajton (med bråskkammarna) och Steckna Pötta (ho som ha fasstnat) och Viktor (han som tjärbestryker allt han ser).

”En äte å skite å jobba å såve. Sen dö en”, som Dimma säger utan att det blir dystert för det. För Pjäta kontrar med att om det inte är nån mening med nånting så måste ju det vara meningen. Klart att man känner sig högtidlig tillsammans med henne.

Kommentering av