Archive for februari, 2011

Skrivardagbok

Har äntligen blivit klar med bearbetningen av ett synnerligen motspänstigt kapitel. Det var dumt att läsa Atwood mitt under brinnande slit, eftersom hennes skimrande romankonst fick mig att vilja skriva som hon. Säger inte att jag skulle kunna det, säger att jag skulle vilja.
Men, som svärmor yttrade en gång: ”När en nu inte blev det man skulle så får en va det man blev.”

Amen. Och nu är alltså det bångstyriga kapitlet genomröjt, helt i min egen stil. Den fortsatta vägen leder framåt.

Men först, en givande paus:

Annonser

Kommentering av

Det är aldrig förgäves att stiga upp på morgonen

Alltid hittar man nåt nytt att lära sig under dagen, som till exempel att hunnerna trixade med sin skallform.

Hittade en nästan likadan bild som ovan i Illustrerad världshistoria (nån har nämligen varit på bokrea), och där lyder bildtexten: ”På konstgjord väg deformerad skalle av en adelsdam (400-talet e. Kr.).

I övrigt läser jag just nu Kattöga av Margaret Atwood. Min förtjusning vet knappt några gränser. Det är omöjligt att inte älska en huvudperson, som när hon får syn på sig själv på en affisch och ser att någon har gett hennes ansikte en mustasch, tänker: ”Vem som än ritade den här mustaschen så visste han vad han gjorde. Eller hon: det är ingenting som utesluter det. Det är en lockig böljande mustasch, som på en riddare, med ett elegant pipskägg som matchar. Det passar till mitt hår.”

Kommentering av

Ordning på orden

Ordning på orden. Handbok för ofrivilliga skribenter, så heter boken av Erik J Rudvall som jag norpade ur busbons lånebokshög. Nu ligger den på mitt skrivbord.

Många av råden är välbekanta men ändå av det slaget att de förtjänar att upprepas ända tills de blivit intatuerade i hjärnan på en:

* Börja med det viktigaste.
* Skriv kort, helst inte alls (”förenkla, reducera, koka ned”; ”enkelt skrivet – lätt att läsa”).
* Skriv. Skriv om. Skriv om igen. (Texten behöver inte – eller kan inte ens – vara bra från början.)
* Skriv för en enda person.

Ett annat råd ur boken som verkar djupt förnuftigt är det att ”föra anteckningar om hur skrivandet går. Tanken är att själva formulerandet av svårigheter och problem ger oss tillgång till annars onåbara delar av den egna hjärnan. När problem formuleras i ord händer nämligen någonting märkligt: lösningen kommer ‘av sig själv’.” (s 70)

Kommentering av

yWriter

Ett kalasprogram skapat av Simon Hayes, författaren till Hal Spacejock-serien. Gratis att ladda ner och toppen att använda om man behöver få snygg och prydlig överblick över sitt romanbygge.

Fast det såklart, ibland undrar man yWrite, indeed? Då ska man minnas att till och med giganter som Neil Gaiman undrar ibland.

Kommentering av

Få kläm på de elva sinnena

Romance Writers of America har varit på konferens, och nu ligger ett sammandrag av alla deras avhandlade ämnen och kunskaper uppe på deras sida. Hur hyggligt är inte det? Här kan man gå en snabbkurs i människans alla sinnen, man kan träna på att bli en krigarförfattare, man kan lära sig skillnaden mellan ”hook”, ”tagline” och ”logline” och man kan få små fingervisningar när det gäller marknadsföring … och mycket mycket annat som det brukar heta.
Länken hittar man på författaren Nina Harringtons blogg.

Kommentering av

Fjuh!

Tror att jag äntligen börjar kravla mej upp ur helvetesgropen som varit min skrivarverklighet under de senaste veckorna. Jösses vad jag har slitit för att återfå tron på … ja, allt.

Alltsammans började med en liten fångrej, att jag inte hittade den rätta ingången till min berättelse. Vad historien skulle handla om hade jag helt klart för mej, och även vilka karaktärer som skulle vara med och i vilken ordning händelserna skulle rullas upp. Men det var lögn i helvete att finna det rätta tonfallet. Jag skrev och raderade, skrev och raderade, timme ut och timme in. Ingenting dög, allt blev platt och klyschigt.

Humöret sjönk och krafterna sinade. När jag tyckte mej ha nått botten vände jag mej slutligen till några av de erkänt skickliga författare som står här hemma i bokhyllorna. Jag hoppades kunna ta lärdom av dem. Det kunde jag inte. I stället läste jag deras verk som om jag hade betalt för att finna fel.

Riktade då i stället in mej på mina favoritfilmer och började grubbla på hur man översätter ett älskat bildspråk till acceptabla ord och meningar. Om det över huvud taget är möjligt lyckades jag aldrig ta reda på. Alla mina testtexter hamnade i papperskorgen.

Till slut gick det så långt att jag gnällde inför kära hjärtanet, den stackaren. Han föreslog att jag helt enkelt skulle ta paus.

Det avgjorde saken. Så tusan heller att löjlig prestationsångest ska få sista ordet. Tänkte jag. För det är ju bara det det är. Det har jag vetat och förstått hela tiden. Trots det har det krampat.

Ända tills i dag. I dag har jag skrivit i så många timmar att jag inte ens hunnit utanför dörren. Hurra! Och det bästa av allt är att jag bara har suddat ungefär hälften av allt jag skrivit. Slutsats: Enda sättet att ta sig ur dumheterna är att att jobba sig ur dem.

Kommentering av

Handlingen i korta drag

Att snabbt och snitsigt kunna redogöra för sitt romanprojekt, det är sånt man kan ha nytta av när man till exempel ska skriva följebrev till drömförlaget (alternativt ska författa baksidestexten till det egenutgivna verket), eller när man möter nya människor och de frågar vad man sysslar med och man bara har tio sekunder på sig att svara innan de får något sprucket i blicken och hastigt och lustigt måste ut och röka.
Men det finns en ännu större nytta med att kunna sammanfatta handlingen i sin roman så att den får plats med kulspets i ena handflatan: Varje gång man i skrivande eller redigerande stund hamnar i bryderi om den rätta vägen framåt är det bara att skåda sig i handen och kolla upp var livslinjen går.

Att besöka New York Times Best Sellers är ett av många sätt att lära sig hur en slipsten ska dras.

En general som blev en slav, som blev en gladiator, som utmanade en kejsare. Se där en sammanfattning jag önskar att jag hade kommit på. Fast då hade jag förstås varit tvungen att komma på själva berättelsen först. Jajamän, det sågs på Gladiator igår (igen). En enkelt uppbyggd historia som blir underbart medryckande därför att man genast förstår varför man ska bry sig om huvudpersonen.

Hopp, nu halkade jag visst in på något annat. Bäst att gå och skriva på mitt eget. Hitta på egna siffror.

Kommentering av

Older Posts »