Har börjat prata dagbok

Eftersom jag inser värdet av att skriva dagbok har jag under årens lopp gjort ett och annat försök att få ihop en Kära dagbok-serie. Det har aldrig riktig velat sig. Det har bara velat. Det är med nöd och näppe som jag ens lyckats få ihop mina små resedagböcker – och så på sistone då, en skrivardagbok. Men en riktig dagbok? Nä, inte förrän jag häromdagen gjorde ett inköp, mitt allra bästa på länge. En diktafon.
Så nu dagboks”skriver” jag som en galning och dränks nästan på köpet i idéer och inspiration. Toppen! Fast det förstås, det är svårt att acceptera att rösten min låter som den gör. Ska det där verkligen föreställa sopranstämman i tre olika körer? Hu, det måste vara teknologin, den förvränger mig. Jupp. Så bestämmer jag och så får det vara bra med det.

Nån vars stämma är bland det ljuvaste jag hört är Imogen Heap. Är den nöjda ägaren till Ellipse som jag lyssnar på om och om och om igen. Varenda låt är en favorit, men kanske är ändå ”Canvas” favoritfavoriten. Heap sätter vacker färg på den där ödsligheten som kan vara livet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.