Kuslig – och intressant – vecka

Här trodde jag att jag var frisk och stark och att inga hinder låg i min väg. Stor chock då när jag för första gången i mitt liv plötsligt förvandlades till en sjukhuspatient som skulle bestrålas, ultraljudas, tappas på ryggmärgsvätska, blod och ord och skyfflas runt som en ynklig partikel i långa långa korridorer. Men jag är på många sätt enormt tacksam för denna chockartade erfarenhet. Den har fått mig att omvärdera en massa saker i livet. Dessutom har jag med egna ögon fått se vilka hjältar sjukhuspersonalen är: alltifrån vaktmästarna som trampar ca 15 km varje dag med bårar och rullstolar framför sig, till de tålmodiga urgulliga kommunikativa kunniga sjuksköterskorna, undersköterskorna, röntgensköterskorna, de biomedicinska analytikerna, specialistläkarna, allmänläkarna, läkarkandidaterna, sjukgymnasterna, arbetsterapeuterna och den jättegoda-maten-lagande-kökspersonalen. Det har också varit väldigt roligt att få prata med taxichaufförerna som kört fram och tillbaka mellan knutpunkterna. Har också mött en del fantastiska patienter. Har gjort så många nya makalösa bekantskaper på bara sex dagar att jag nästan tror att jag drömmer. Är fortfarande ur slag – men i de stunder då orken tittar fram fyller jag diktafonen och anteckningsblock efter anteckningsblock med alla mina intryck.
Nu när jag äntligen är hemma hos min älskade Drömmis igen är det som om livet har börjat på nytt. Jag är så lycklig att jag skulle ha hoppat och tjoat tills grannarna började klaga (om jag bara haft kraft och styrsel till det).
Lycka är att få vara hos den man älskar!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.