Archive for mars, 2011

Skrivarrutiner

Några exempel ur science fictionvärlden på hur en författares vardag kan se ut.

Om man ska jämföra sej med nån så blir det väl Kingsley Amis sätt att angripa skrivandet som ligger närmast mitt eget – om man tar bort rakningen, alkoholen och nikotinet då alltså.

Först så tänkte jag att jag skulle vilja vara lika disciplinerad som Murakami, men sen insåg jag att det inte skulle funka att springa 1 mil varje dag. Det räcker så bra att jag gör det varannan dag. För övrigt skulle jag aldrig palla att gå upp klockan 4 på morgonen. Klockan 4, då har jag ju i regel inte ens gått och lagt mej än.

Annonser

Kommentering av

Fler hemlisar

Writer’s Digest fortsätter att avslöja hemligheter med ett lyckat skrivande, och den här gången kommer punktlistan från Steven James: 3 Secrets to Great Storytelling
Lite löst sammanfattat på ett okänt språk blir det så här:
1. Orsak och verkan: Det som sker i en berättelse måste följa som en logisk konsekvens av en föregående händelse.
2. Trovärdighet: Den fiktiva värld man skapat kan vara omöjlig med vår egen verklighets mått mätt. Det gör inget, bara karaktärerna hela tiden agerar inom de givna ramarna.


3. Upptrappning: Huvudpersonen måste vilja något, och när hon/han fått detta något är berättelsen över. Så en berättelse hålls vid liv genom att huvudpersonen då och då uppnår delmål och däremellan tampas med stadigt växande problem.

Kommentering av

En fördel

… med att vara ensamjobbare är att man slipper retsamma arbetskamrater. Sådana fanns redan på 1700-talet, det blev medicinprofessorn Johannes Bartholomäus Adam Beringer varse när han 1725 trodde att han hittat fossiliserade stjärnfall och en del annat intressant.

Glad i hågen gav han 1726 ut en bok om sina fantastiska fynd, men snart framkom det att det var två av hans universitetskollegor som frambringat underverken medelst mejslar och en god portion (illvillig) fantasi.
Säger då det. Såna arbetskamrater är man nog gärna förutan.

En annan fördel med att vara ensam på kontoret är att ingen behöver störa sig på att man en dag som denna behövde sätta sig och vila i läsfåtöljen mitt under brinnande arbetstid och där pladask somna ifrån Kullen av Jean Giono. Ingen skugga över Gionos författarkonst, det var helt enkelt jag som inte hade lyckats få nattsömnen som krävdes för att ge denna måndag hundra procent.

Förresten, 1:
Varför missade jag första delen i den utmärkta serien Afrikas stora sprickdal?

Förresten, 2:
Varför vann inte detta bidrag?


Det är ju asbra!

Kommentering av

Luktsinnet får en idé

Mitt skarpa tröga luktsinne. Ofta när jag träffar vänner och bekanta så följer de med mig hem – som luktskuggor. Det är sällan jag registrerar mina vänners och bekantas kombination av deoderanter, schampo, tvål, sköljmedel och så vidare när jag är på plats. Det är först när jag kommit innanför den egna dörren som jag upptäcker att dessa mina medmänniskor traskat med mig hem. De har helt enkelt fastnat i hår, hud och kläder utan att jag ens har rört vid dem.
Molekyler.
Oslagbara.
Så.
Tänk om även jag brukar bli kvar nån annanstans? Tänk om det bara är merparten av mig som är hemma just nu, medan mitt alter lukt-ego stryker omkring i ett litet hus i Gråbo?
Undrar vad den håller på med så fall. Om den inte sover så spelar den kanske poker. Eller så gör den kanske som jag, nostalgilyssnar på Dima Bilan.

Får bli en novell eller nåt.

Kommentering av

Inspirationen

… slog till när jag var på bokföringskursen senast. Inte första stället jag skulle ha gissat att den låg och lurade på, men det gjorde den alltså. I en alldeles särskild kombination av ljus och (tykna) attityder. Det klack till i skrivarfingrarna och jag fick verkligen anstränga mig för att sitta kvar lektionen ut – när allt jag ville var att rusa hem och trampa igång datorn.

Det är alltid trevligast att skriva under inspirationens insegel men oftast får man klara sig den förutan. Såvida man inte aktivt söker upp den och ertappar den mitt i en underbar fotosamling från Dublin.

Kommentering av

En hembesökares personlighet

I mitten av förra seklet satte Hemmens forskningsinstitut sig i sinnet att rationalisera livet för den svenska husmodern. Grundbulten i denna modernisering var närstudier av husmödrarnas vardag, och dessa ägde rum med hjälp av hembesökare som förde noggranna protokoll över sysslor och klockslag.

När jag läser artikeln ”Hushållssysslor blev vetenskap” i Populär Historia nr 2/2011 tänker jag att hembesökarna måste ha varit av ett alldeles särskilt virke. Jag blir till exempel vansinnigt nyfiken på personen som i slutet av 1940-talet helt lugnt och stilla satt i ett hörn och noterade följande tretton minuter ur fru Eklunds liv:

Kl 13.30 – Marianne sätts på pottan i köket.
Kl 13.32 – Arne kommer ut i köket och drar ett tag i bordduken så att vasen med björkriset faller omkull.
Kl. 13.33 – Fru Eklund torkar upp vattnet, ordnar riset och fyller vasen på nytt.
Kl. 13.35 – Hon sätter på litet eftermiddagskaffe åt sig. Arne har slagit sig ned på golvet med en vaxduksnalle och tittar i en bok.
Kl. 13.36 – Det ringer i telefon.
Kl. 13.37 – Fru Eklund tar Arne på armen och går till telefonen och svarar.
Kl. 13.39 – Marianne går av pottan och tar en förskärare ur en låda. Hennes mamma ser det och ger tecken åt henne att släppa kniven. Marianne gör det inte.
Kl. 13.43 – Kaffet kokar över. Fru Eklund lägger ifrån sig luren, sätter ner Arne på golvet och rusar till köket för att med vänster hand ta kaffet från plattan och med höger hand ta kniven från Marianne.

På Nordiska museet pågår en utställning om Hemmens forskningsinstitut (t.o.m 29/5).

Kommentering av

Behöver berättelsen bättras?

I så fall vet James Scott Bell hur man går till väga. Via Writer’s Digest tipsar han om saker att tänka på när man bearbetar sin roman. Bland annat kan man ställa sig frågan om det finns något ställe i romanen där en läsare kan tänkas tappa intresset.

Om svaret är ja, varför då inte pröva att fixa saken med hjälp av följande 6 punkter?

1. Var beredd på att nya idéer dyker upp när som helst så ha alltid papper och penna redo.
2. Ge huvudpersonen två utvecklingsbågar, en som gäller något personligt problem och en som gäller huvuddilemmat i själva handlingen.
3. Utsätt huvudpersonen för så svåra knipor som möjligt, till exempel genom att lägga till en komplikationsnivå.
4. Om intrigen känns tunn, stoppa in en ny karaktär.
5. Se till att alla i persongalleriet har ett giltigt skäl för sitt agerande, oavsett om det gäller längtan, plikt, känslomässiga sår eller dylikt.
6. Liva upp med scenbyten, och välj gärna platser som ligger någon annanstans än i köket, vardagsrummet, kontoret eller bilen.

Här är artikeln i sin helhet.

En bra berättelse kan se ut på många sätt. Så här till exempel:

Har en egen dvd med Creature Comforts (och andra Aardman-kortisar). Den har varit en stor källa till (vemodig) glädje genom åren. Särskilt hjärtnupen blir jag av puman och gorillan. Vilka personligheter. Wow.

Kommentering av

« Newer Posts · Older Posts »