Archive for april, 2011

Inte så ofta

… som jag pratar med svärmor. Men när jag väl ringer lyckas jag göra det mitt i den brittiska bröllopskonfettin. Hon vart lite sammanbiten när hon svarade, men jag är ursäktad. Hade ingen aning om att det var festligheter i Westminster Abbey i dag. Om man bortser från själva underbara byggnaden, hur ointresserad får man lov att bli egentligen?


Då är jag betydligt mer nyfiken på Murakamis trilogi 1Q84. Måste lägga vantarna på den. Snarast.

Än så länge finns två delar i svensk översättning.

Annonser

Kommentering av

Från existentialism till verklighetsflykt

Från filosofi till fantasy. Det är tillåtet. Två fantasyromaner på raken har det blivit efter Kierkegaard: Samael av Jorun Modén och I am number four av Pittacus Lore.

Samael är en väldigt fint och fantasifullt berättad historia som jag är himla glad att jag plockade med mig hem från biblioteket.

Vanligtvis trängtar jag dock efter lite högre tempo i en äventyrsroman, ungefär så som det är i I am number four. Att det skulle vara full fläkt framåt där redan från första sidan ante mig redan innan jag hade provläst.

Slut för i dag, tack för i dag. Nu släcker jag ner för att göra fisksufflé. Mycket godare än det låter, det lärde jag mig på sjukhuset.

Kommentering av

Verktygslåda för författare

Vilket berättarperspektiv passar ens berättelse bäst? Hur får man det att gnistra om sina romankaraktärer? Vad ska till för att dialogen ska bli riktigt bra?
Dessa och andra frågor försöker man besvara på Fiction Writing.

Önskar att jag hade tid att dröja mig kvar en liten stund bland alla dessa tips. Det har jag inte. Har massor av jobb som väntar. Hinner inte ens leka med ”börjorna” som jag hittade på tidigare i dag:

1. Det låg grus överallt …

2. ”Vad sa du att du hette?”

3. De hittade hundens halsband utanför grannens garage.

4. Tre stycken, det var så många de var.

5. ”Tvätteriet i Alingsås” stod det på filten som han smög ner i väskan.

Men vissa saker bara måste man ta sig tid med. Som att plocka fram alla gamla LP-skivor med Kate Bush och lyssna-minnas-förflyttas tills man glömmer alla sorger och eländesbekymmer.

Kommentering av

Ett boktips kan komma plötsligt

När man är hos läkaren till exempel. Då kan man ett tu tre hamna i en diskussion om nordiska filosofer och få i hemläxa att läsa Kierkegaards Allt eller inget.

Nu vet jag inte om den oförglömliga doktorn menade att jag skulle ha roligt under läsningen men det har jag i alla fall haft. Kierkegaard är så överdrivet dyster att det stundtals – även för en proffsdeppare – slår över åt andra hållet.

”Att vara människa fullt och helt är dock det högsta. Jag har just fått liktornar. Det visar att jag är på god väg.”

”Tiden går, livet är en ström, säger människorna, osv. Det har jag inte märkt. Tiden står stilla och jag med den. Alla de planer jag slänger ut, flyger genast tillbaka mot mig själv; när jag spottar, spottar jag mig själv i ansiktet.”

Jag har också spottat mig själv i ansiktet en gång. Det hände en morgon för många år sedan när jag var blängtrött och okoncentrerad och det blåste motvind.

Kommentering av

Tänk om …?

Se dig omkring och ta först en sak och ta sedan en annan sak och sätt därefter ihop de båda sakerna på ett nytt och intressant sätt som inbegriper frågan ”tänk om?”.
Voilà, ett hett tips från Stephen King.

Andra skrivartips hittar man hos WEbook Writing Secrets. Utan tvekan mycket matnyttigt där.

Hur är det förresten när det är bra skrivet?
Svaret hittar man i Nya Zeeland.

Kommentering av

Senast lästa

Senast öppnade biblioteksboken: Glasbruket, en deckare av Arnaldur Indriðason.
Handlingen: En man har dött och polisen, med Erlendur i spetsen, utreder saken.

Boken fick Glasnyckeln år 2002 och ansågs därmed det året vara Nordens bästa deckare. Det måste ha varit den vetskapen som fick mig att skruva upp förväntningarna alldeles för högt. För så här efteråt är jag benägen att nicka instämmande åt Daniel Åbergs recension: http://dagensbok.com/2003/10/27/arnaldur-indridason-glasbruket/

Men det är inte läge att ge tappt riktigt än. Kvinna i grönt fick ju också Glasnyckeln. Året därpå. Ska iväg och låna den nu. Boken. Inte nyckeln.

Kommentering av

Inget problem är för litet…

… för att jag ska ägna en oändlighet av meningslösa timmar åt att försöka lösa det. Som i i dag, när felmeddelandena stod som spön i den berömda backen. Det började med något så enkelt som att jag ville ladda upp ett förbrytarporträtt på min hemsida. Man måste nämligen ha ett sådant. ”Det är roligt att veta hur folk ser ut”, hävdar klienter och andra.

Om man bortser från att det inte alls är roligt att veta hur folk (alltså jag) ser ut, så var det inte heller så himla kul att ägna miljoner triljoner krångelsekunder åt att försöka förstå varför tusansablar det inte gick att kleta fast ett enkelt muggskott (mug shot) på min hemsida.

Till slut visade sig skurken vara en typ som går under namnet Active X. Med rätt att döda. Åtminstone om man ska tro säkerhetsinställningarna i datorn:
”Nej, nej, nej, aktivera inte Active X! Det är inte säkert!” tjöt det från alla håll.
”Jo, men du måste aktivera X:et”, lät det från support-Sandra. ”Annars kan inte folk (alltså andra) ha roligt när de ser hur du ser ut.”

Allting löste sig till slut. Jag spöade skiten ur Agent X, och så nöjd med det var jag att jag gick ut i det som återstod av dagens solsken för att läsa Stundens blomma av Ko Un.

Och där, på en bänk bland öldrickare, glassätare, kaffeslurpare och Konsumpåseprasslare, kunde jag konstatera att varenda en av Ko Uns dikter är en vacker ädelsten.
Här några av mina favoriter:

En regnig vårdag
tittade jag ut ett par gånger
för att se om någon kom förbi

Huset nära vägen
är inte inhägnat
saknar staket
Var är andra skon?

När jag följde ett viltspår i snön
vände jag mig om och såg mitt eget

Intill fågelspåren i snön
sökte jag min systers ande
Son-hwa …
Son-hwa …
Son-hwa …

När torghandlarna i går började packa ihop sina stånd
fick jag plötsligt se en skymt av Sammans mor som dog i fjol
Jag gissar att hon hade kommit tillbaka för att handla lite till

Kommentering av

Older Posts »