Jomen

Göteborgsvarvet gick av stapeln utan mig. Gråt tandagnisslan snörvel och snyft. Men syrran sprang desto mer. Hon putsade sin tid från förra året med 16 minuter. Inte så lite det! Särskilt inte som hon varit förkyld och inte kunnat träna så mycket som hon hade tänkt. Skala potatis är lätt, skala 16 minuter från sitt personbästa är en hjälteinsats.

Saker jag gillade med årets varv:
* Alla vägbyggen med avspärrningar rakt ut i motorleder och dylikt: det höjde adrenalinnivån till vansinnigt intressanta höjder när man skulle försöka ta sig fram i tid till överenskommen plats för att kunna heja och hurra och klappa för syrran.
* Syrrans pigga och hurtiga steg när halva loppet var sprunget.
* Folklivet. T.ex. mannen som satt på räcket till Göta Älvbron och applåderade de förbispringande med uppmuntrande rop, ”Det ser fint ut!”, ”Det ser bra ut!”, ”Övertygande!”. Ibland gav han också de allra tröttaste en vänlig klapp på axeln och försäkrade dem om att ”det ser bra ut, vännen!”.
Är detta samma Göteborg där folk skjuter varandra på öppen gata var och varannan dag?

Saker jag inte gillade med årets varv:
*Olyckorna som skedde i svängen in framför tv-huset. Av någon outgrundlig anledning hade en sadist eller dumskalle, svårt att veta vilket, asfalterat ett lagom försåtligt berg mitt i stenläggningen. Dessutom hade vederbörande monterat en fyrkantig metallbricka högst upp i asfaltberget, samt försett brickan med upp- och utskjutande kanter. För säkerhets skull liksom. Jag såg flera stycken snubbla på fällan, men det allra värsta var den stackars kvinnan som stupade raklång över hindret, landade på ansiktet med en otäck duns och blev liggande orörlig en lång stund. När hon äntligen klarade av att ta sig upp på fötter igen var hon blodig i ansiktet och hade slagit ut en tand. Hoppas att arrangörerna och/eller Gatukontoret tänker stå för hennes sjukvårds- och tandläkarkostnader. Är det inte tillräckligt svårt att ta sig banan runt utan att behöva oroa sig för den sortens sabotage längs sträckan? Vad blir det härnäst? Fallgropar? Minor? Björnsaxar? Sedan hände det även en del andra otrevliga och blodiga olyckor i den där kurvan, men de kan ha berott på trängseln som rådde.
Kanske var det bra att man inte sprang trots allt …?

Och som det nu var såg jag en massa trevliga (o)åskådare, bland annat den här.

Andra bildintryck från varvet:

Finns inget som lite tyll när man vill känna sig fin en lördag.

Man kan vara i farten på olika sätt. Och åt olika håll.

Syns inte så bra på denna svårt komprimerade bild, men där och då var det ganska fint, sättet som nya pariserhjulet hojtade ”go” åt alla som hade några hemska backar kvar före mål (uppför hela Avenyn är t.ex. en sirapsseg mardröm).

Och så ett sista foto, som är lite extra kul eftersom Kära Hjärtat är med på bild. Trots att han stod bakom mig.

Annonser

6 kommentarer

  1. Ethel said

    Varvet gick av stapeln utan mig också! Kändes konstigt, har sprungit varje år sedan 1996. Men… jag (du också?) kommer igen till nästa år! Åkte ifrån stan till landet istället, men ett sug kändes när jag såg den blå linjen och visste att jag inte fick vara med den här gången.

    Kul att läsa dina intryck från att vara åskådare.

    Jag kommer ihåg en gång när jag sprang just över Göta Älvbron. Jag kände mig helt slut, tyckte att jag stapplade fram. Då fick jag syn på en tjej vid sidan. Hon såg glad ut och så ropade hon: ”Heja dej! Du ser ju inte ens trött ut!” Snacka om att jag sträckte på mig!

  2. Hej Ethel! Jisses vad impad jag blir över att du har sprungit sedan -96. Med en sådan svit kan jag också förstå att det måste ha känts himla knepigt att inte vara med i år. Men det är precis som du säger, det är bara att snöra på sig springskorna och komma igen nästa år, med både förnyade OCH fördubblade krafter!
    Blir alldeles varm i hjärtat av publikstödet du berättar om. Börjar nästan tro att Göta Älvbron är en magisk plats, ett ställe där Göteborgs omsusade goa humör samlas och bubblar över varje maj.
    Lycka till med träningen inför Göteborgsvarvet 2012!

  3. Ethel said

    Hej Carol Isabella! Tack för ditt lycka till! Värmer!

  4. Full fart framåt! Och om det skulle behövas lite extra peppning i träningen – kanske när man till vintern springer på löpbandet – så kan det kanske vara värt att ta en kik på OK Go: http://www.youtube.com/watch?v=dTAAsCNK7RA

    • Ethel said

      KUL! Alltså you tube-filmen:-D. Och tack för din kommentar på min blogg! Värmer precis som jag sa ovan! Vi ses! Kram från Ethel

  5. Tack själv! Och OK Go går inte av för hackor. De vet hur man gör roliga musikvideor till i stort sett ingen kostnad alls. Som den här, som jag tror att sångarens syster gjorde koreografin till och som spelades in på familjens bakgård:

    Allt gott!

RSS feed for comments on this post

Kommentarer inaktiverade.