Archive for maj, 2011

Arbetsmusik

Det går i perioder. Ibland måste det vara knappnålstyst när jag skriver, ibland måste det vara musik.
Musik är det som gäller just nu, sådan den är i Zdob şi Zdubs tappning. Gillade dem redan när farmor slog på trumman 2005.

Annonser

Kommentering av

Nysorterat

Har nyss ägnat skamlöst mycket tid åt att fackologisera alla mina Captain’s-log-star-date-si-och-så-inlägg. Förunderligt att det skulle krävas 175 stycken innan jag begrep hur bra det är med ett system som (relativt) snabbt låter mig hitta tillbaka till mina gamla funderingar och tips och länkar.
Men att gå igenom 175 poster och formulera lagom förklarande kategorier är bannemej inte gjort i en handvändning. Åtminstone inte när man har ett huvud som kokar av förkylning. Är ohyggligt trött på att idiotkroppen hittar på än det ena, än det andra att bråka med mig om. Särskilt som jag hade velat springa Göteborgsvarvet. Men det kan jag alltså glömma nu, en gång för alla.
Min ursprungliga plan var att kuta varvet runt på 1,45 – och gissa om jag såg fram emot att få sätta min plan i verket. En proffsvarvare skulle förstås skratta om hon/han fick höra talas om mina drömmars mål, men för mig som förra året flåsade mig igenom halvmaran för första gången någonsin (under en annans namn) och fixade det hela på 2 timmar så skulle 1,45 ha varit en väldigt trevlig fjäder i hatten.
Om bara idiotkroppen hade samarbetat alltså.
Okej, nu får det vara slutgnällt. Dags att jag släpar mig iväg till apoteket och köper hostmedicin. Och skulle det börja regna på vägen så gör det inget, då håller folk sig inne och slipper bli vettskrämda av mitt vandrande förkylningsmonster. Men om det trots prognosen skulle vara uppehåll så lovar jag i alla fall att inte name them George and hug them and squeeze them and pet them and pat them …

Kommentering av

Vad skulle hända om …?

Det är den klassiska frågan att ställa sig när man ska fundera ut en bra historia. I den animerade serien Billy har skaparna dessutom varit så finurliga att de låter huvudpersonen Billy ställa frågan åt dem. Det gör han strax innan drömmer sig bort i olika roller som fotbollsspelare och brandman och annat.

Serien är enkelt och roligt illustrerad, och enkelt och roligt skriven. Dessutom följer den ”mallen”:
Billy vill något – ett antal hinder och problem läggs i vägen – allting får sin lösning.

Jupp, det är min nya favoritserie.

Kommentering av

Är ju inte medlem

… och kan därför inte kommentera på plats hur bra jag tyckte detta var: Johannas utmaning: skriv ett råmanus på 4 veckor! Lite som snöflingemetoden fast mer rakt på sak. Och även om man nu, precis som jag, skriver allt utom fackprosa så är det ändå inget som hindrar att man hänger med på utmaningen, lite för sig själv så där (alltså i den händelse att man inte är medlem i Skriva böcker).


På läsfronten intet nytt – men det känns ändå så. För jag har återvänt till min favoritförfattare Janet Frame och hennes The envoy from mirror city. Jag tröttnar aldrig på Frame, inte ens när hon lyckas göra mig dödssjukt sjösjuk under en trettiotvå dagar lång resa till England. Magisk är ett ord som ibland används om Frames berättarkonst, och för mig är det mitt i prick. Å, tänk att kunna skriva som hon, det vore en nåd att stilla bedja om.

Förresten:
Kunde inte låta bli att glo på finalen i ESC trots allt. Och även om Saade gjorde väldans bra ifrån sig och dessutom var lite gullig när han inför 120 miljoner tittare avslöjade att han behövde gå på toa, så var det Bosnien & Herzegovinas bidrag som jag höll stenhårt på. Dino Merlin och hans vänner bjöd på så varma och värmande toner att de helt enkelt måste återskapas här och nu:

Kommentering av

Snöstorm

Så där ja, då har man alltså läst Nattfåk av Johan Theorin. Det var på tiden, boken kom ju redan 2008.
Det krävdes nästan hundra sidor för att riktigt väcka mitt intresse men sedan hade jag desto svårare att lägga ifrån mig boken. Att jag hade sådana problem i början av romanen beror på att den är så oerhört långsamt berättad att jag helt enkelt blev rastlös. Började väl misstänka att frågorna som väckts skulle hinna glömmas bort och förbli obesvarade. Men sedan, i takt med att det stod alltmer klart att samtliga mysterier skulle få sin förklaring, ja då bidrog långsamheten på ett ypperligt sätt till den nervkittlande faktorn. Ungefär som i Skumtimmen. Men jag föredrar Nattfåk. Tyckte mig vid läsningen av den direktförflyttad till Öland, till mördande vinterstorm, ensliga gårdar och trappor med knarrande fotsteg.

Vad ska jag läsa härnäst, tro? Ingen aning. Och inte kan jag fråga någon om saken heller eftersom jag inte kunnat prata nu på några dagar. Skönt på sätt och vis men också problematiskt när till exempel telefonen ringer och Kära Hjärtanet inte är hemma och kan svara. Eller när det ringer på dörren: Det är knappt att ens jag själv begriper mitt hemmagjorda teckenspråk.

Vet inte om jag begriper det här heller men det är tillräckligt kusligt för att jag åtminstone ska fatta att det är suggestivt och att man kan låta sig inspireras till en vansinnigt lyckad skräckhistoria.

Kommentering av

En underlig dag

Vårgrönska och höstljus på samma gång. Precis en sådan dag då jag sitter på en bergsknalle med utsikt över havet i fjärran och önskar att jag hade vingar. Då skulle jag segla iväg mot horisonten och låta mig lösas upp i det sjunkande soldiset.

Comments (4)

Vad är det frågan om?

Om man skulle känna sig lite under isen – vilket man ju kan göra lite då och då – så finns det lyckosamt nog muntrationer att tillgå. Man kan till exempel göra ett besök hos http://www.guardian.co.uk. Där hittar man 2008 års finalister i Literary Reviews Bad Sex Award, inklusive smakprov på dessa författares förmåga att skriva dåliga sexscener. Norman Mailer hör till dem som fått priset, så det kan kanske nästan vara mödan värt att tota ihop litterärt kassa sexscener – bara för chansen att få sälla sig till hans skara?

Hur som helt blir jag på enormt gott humör när jag läser utdragen ur 2008 års tävlande romaner. För där bjuds det bland annat på sex som får romanfigurerna att glömma att de är kommunister, där figurerar män med bröstkorgar stora som sydamerikanska länder, och där drar folk varandra i öronen alltunder wagnerianska crescendon.
Vad ska man säga? Det är så sabla bra att inte ens Monty Python hade kunnat göra det bättre.

På tal om passion så verkar detta vara ett svårt ämne även i musikaliska sammanhang. Tänker förstås på ESC. I årets startfält var Albaniens ”Feel the passion” det enda bidrag som jag riktigt fastnade för. Jäklar vilket sug det är i låten, och jäklar vad hon kan sjunga, Aurela Gaçe! Såklart att bidraget röstades bort i den första semifinalen … Men det är helt okej för min del, då slipper jag lägga soffpotatistid på att följa finalen.

Fast aldrig att jag tänker sluta lyssna på Aurela.

Kommentering av

« Newer Posts · Older Posts »