Archive for augusti, 2011

Ibland

… är tillvaron lite Monty Python.

Annonser

Comments (2)

Romanfigurerna

Hade tillfälligt glömt bort att jag för alltför länge sedan lät mina fiktiva huvudpersoner komma till tals på film. Det är inte riktigt så här och så här de ser ut och låter, men de animerade typerna sätter ändå fingret (fingrarna?) på vad det hela handlar om och vilken sorts relation roman-T och roman-J har till andra och varandra.

Jag gillar T och J skarpt, och har längtat efter dem under alla månader som det saknats tid och möjlighet att skriva om dem.

Augusti ut, sedan ska mina vänner få springa i mål. Innan dess kanske det hinner bli en ny film. De är skojiga att göra, och faktiskt lite nyttiga också. De hjälper en att bibehålla fokus på vad tusan texten egentligen ska gå ut på. På Xtranormal är det fritt fram för fantasin.

Kommentering av

Längtar mig knasig

Efter x antal månaders väntan fick jag äntligen bibliotekets exemplar av Shaun Tans bildberättelse Det röda trädet i min hand.

Dröjde inte många minuter förrän jag insåg att jag måste måste måste ha ett eget ex av boken. Så nu har jag beställt och snart, tralalalahurravajaegla, kommer paketet (eller hur, brevbärarn?!). Tillsammans med Ankomsten samt The lost thing, som även gick och blev en prisbelönt och underbar kortfilm.

Comments (1)

Skum dag

I går var det kvavt som rackarns. Stan drabbades av skyfall men bara på enskilda ställen. Hos oss kom inte en droppe. På andra håll stod bilar och drunknade på gatorna.

Själv hukade jag över min diktafon, sneglade mig omkring och mumlade hemligheter i mikrofonhålet. Människor, djur och omständigheter i min väg gjorde detta superskumma beteende absolut nödvändigt. För med deras hjälp fick jag äntligen fason på berättelsen jag håller på med. Nu är det bara att skriva in allt prat i komputern också.
En baggi, säger ungarna på gården.

Visst, men jag hinner inte i dag. I dag måste jag plugga matte. Skolan börjar i morgon och jag fick inte repetera A-matten som jag läste för tusen år sedan, utan rakt in me’rej, sa dom, på B-matten. Sådant väcker nervositet och en uppskruvad korvstoppningskurs på egen hand.

”Bara 1/5 av eleverna på Musikgymnasiet cyklar till skolan. Av dem som inte cyklar, går 3/8. Resten åker buss. Hur stor andel av eleverna åker buss?”

Inga problem. Hit med nästa knåp.

Här är förresten den smartaste och roligaste bokreklam jag någonsin sett. Såklart att det är favvisen Chuck Palahniuk som står för den:

Comments (5)

I dag ringde en man från Long Beach

Så börjar Chuck Palahniuks roman Diary. Åtminstone om man ska tro min översättning så här i flygande fläng*.

Romanens hela första sida låter ungefär så här:

”I dag ringde en man från Long Beach. Han lämnade ett långt meddelande på telefonsvararen, han mumlade och skrek, pratade fort och långsamt, svor och hotade att ringa polisen och få dig arresterad.
I dag är det den längsta dagen på året – men det är det å andra sidan varje dag.
Vädret utlovar en stigande oro följt av en fullt utvecklad skräck.
Mannen som ringde från Long Beach, han säger att hans badrum är borta.”

Det räckte att läsa dessa få meningar för att jag omedelbart skulle förstå att detta var en roman för mig, att den skulle bjuda på riktig tvättäkta höjdarläsning. Och jag hade rätt. Palahniuk höll (som alltid) stilen rakt igenom.

Mitt i all min förtjusning över boken vaknade dock en irritation. På mig själv: Varför är jag, som vet exakt vad jag gillar att läsa, tvungen att kämpa så infernaliskt varje gång jag ska tota ihop en berättelse? Varför är det inte lätt som en heliumballong för mig att skriva precis den sortens texter som jag själv skulle vilja läsa?

Kanske har det med prestationsångest att göra? Kanske tänker jag alltför mycket på att jag skulle vilja skriva som mina stora idoler (Janet Frame, Elsie Johansson, Pär Lagerkvist, Chuck Palahniuk, Peter Törnqvist, med flera med flera), men att det ju inte går för då blir det ju härmigt och löjligt och då gäller det att i stället hitta en egen stil som är lika mitt i prick men hur gör man det när man är så häpen över, och förtjust i, sina hjältars fantasi och formuleringskonst att man inte vill lämna deras underbara världar?

Möjligen är skrivandet alltid en kamp. För alla. Ja, så är det nog. Så. Det är bara att strida vidare. Och där emellan fortsätta att läsa goda författare.

Härnäst på tur: Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld. Måste med röda öron erkänna att jag aldrig tidigare läst dessa alster, men återigen räcker det att studera de första meningarna för att genast sugas in i texten. Jäkla Selma, vad bra hon var!

*Kan inte hitta någon officiell översättning av boken. Vilket är extremt konstigt.

Comments (4)

Tankekartor

Tankekartor är roliga att göra och vackra att se på. Har egentligen inte tid att sitta och beundra dem alla. Eller att göra en egen med hjälp av en provversion från … ja, det syns ju ganska tydligt: Edraw.


Gjorde den på skoj men medan jag lattjade fick jag en strålande idé till en novell. Jomen, så kan det gå.

Comments (6)