Archive for december, 2011

Så var det dags igen

Allt är tyst och ro
Inte grubbla
Stoppa tystnaden i fickan och fyll med ro
Säg tack och ge ett löfte
Stoppa det i fickan och tig stil tigg still
Säg
Ut med det gamla, in med det nya.

Annonser

Comments (4)

Blädder blädder

Jullov, ack vad härligt! Skriver som sjutton och läser som tusan. Bland annat tack vare böckerna som låg under granen och var adresserade till mig:


Demonjägarens handbok av Abelard Van Helsing (japp). Det var busbons systerson som väl trodde att det skulle bli chockade grimaser vid julklappspappersavtäckningen. Men då känner han inte mig, mwaahahahahaaa. Den är så fin och börjar dessutom så här: ”Välkommen till helvetet.”


Lite i samma anda var även andra boken, Spöa döden av Josh Bazell. Den börjar så här: ”Ja, så jag är på väg till jobbet och stannar för att kolla in en duva som slåss mot en råtta i snön och så försöker någon dumjävel råna mig!”


Tredje boken var den helt och hållet verklighetsförankrade och djupt fascinerande Årstafruns dolda dagböcker. Det är historikern och vetenskapsjournalisten Kristina Ekero Eriksson som sammanställt Märta Helena Reenstiernas nära 50 år långa dagboksskrivande i en lättillgänglig bok på 320 sidor, att jämföra med Årstafruns originaltext som enligt uppgift motsvarar 5000 maskinskrivna A4-sidor. Det är en avundsvärd bedrift, att lyckas vaska fram en överskådlig text ur en sådan detaljerad skildring av ett händelserikt liv – och att dessutom göra det på ett modernt språk men med bibehållen tidsanda. Jag öppnade boken … och klev rakt in i en tidsmaskin. Osynlig fick jag vandra vid Årstafruns sida och ta del av hennes liv både till vardags och fest, både hennes glädjeämnen och sorger. Så jag säger ja när folk frågar, jag har varit bortrest under julen.

Annat som jag hunnit läsa är:


Svinalängorna av Susanna Alakoski. Det var på tiden!


All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. En väldigt speciell roman på blott 108 sidor.


Min kamp, 1 av Karl Ove Knausgård. Fast det är fel att säga att jag läst den eftersom jag aldrig avslutade den.

Håller på med just nu:


Fladdermusmannen av Jo Nesbø. Det var helt enkelt dags att ta sig i kragen och läsa något av denna firade författare. Trots att jag numera helst undviker böcker som börjar med att en kvinna blivit mördad, lemlästad och (naturligtvis) våldtagen.

På tur härnäst:


En dag av David Nicholls. Finurligt upplägg, med åren som går medan dagen i månaden förblir densamma.


Girighetsfällan av Lars Strang. En spänningsroman där bluffmakare med låg moral och med pengar på hjärnan stryker genom korridorerna.


The Black Cauldron av Lloyd Alexander. Det är inte klokt att det är först nu som jag har upptäckt Lloyd Alexander. Jisses.


Look Homeward, Angel av Thomas Wolfe. Så vacker titel att den är nog för att jag ska vilja kura ihop mig i läsfåtöljen. Dessutom vet jag vad som väntar. ”O, lost and by the wind grieved, ghost, come back again.”

Comments (4)

3D-glasögon, check!

Nu har vi varit och tittat på 3d-Tintin igen, med svenska röster den här gången. Båda språkversionerna har sina klara fördelar, men eftersom jag är väldans svag för Andy Serkis (Gollum/Smeagol) blir det nog den engelska jag föredrar trots allt.
Hur som helst är det en makalös film, full av action, humor och personlighet. Den är också trogen Hergés seriealbum, med detaljer och bakgrundshändelser som bara väntar på att upptäckas. Skulle kunna se om den flera gånger till. Enkelt.

Härmed inser jag att det egna skrivandet så väldigt lätt slarvas bort. Inte bra. Måste därför göra ett litet uppehåll i (b)loggandet och ber att få önska omvärlden en god och glittrig jul.

Comments (4)

Goda råd är inte dyra

Hoppsan, missade i princip att det var lucia i dag. Får kompensera med andra typer av ljus, däribland Kurt Vonneguts (kända) åttapunktslista för novellförfattare:

Har visserligen läst många noveller som är fantastiska trots att de håller sig till helt andra siffror än Vonneguts, men hans råd är så ypperliga att de ändå förtjänar en plats i medvetandet.
Här är de i (någon form av) översättning:

1. Utnyttja en fullständig främlings tid på ett sådant sätt att han eller hon inte tycker att det är bortslösad tid.

2. Ge läsaren åtminstone en person som han eller hon kan heja på.

3. Alla personer bör vilja något, även om det bara är att få ett glas vatten.

4. Varenda mening måste åstadkomma en av två saker – skildra personlighet eller föra handlingen framåt.

5. Börja så nära slutet som möjligt.

6. Var en sadist. Hur rara och oskyldiga dina huvudpersoner än är, låt hemska saker drabba dem så att läsaren förstår av vilket virke de är.

7. Skriv med bara en persons gillande i åtanke. Om du öppnar fönstret och älskar med världen, så att säga, kommer din berättelse att få lunginflammation.

8. Ge dina läsare så mycket information som möjligt så fort som möjligt. Åt helsike med spänning. Läsarna bör ges så stor insikt i det som pågår, var och varför, att de skulle kunna avsluta berättelsen själva ifall kackerlackor skulle ha ätit upp de sista sidorna.

Comments (2)

Den återfunna decembern

Så det var Annie Lennox som satt och gömde på den, den efterlängtade adventsstämningen?

Lennox God rest ye merry gentlemen

Aha. Det var alltså hon och de klingiga klockorna i klämmig indisk tappning som saknades? Så bra att jag kom underfund med det då. Nu när jag sedan förra året faktiskt är den stolta ägaren av hela Lennoxskivan. Som är suverän.

För övrigt är det nu åter mycket roligt att skriva, på text i allmänhet och på romanen i synnerhet. Massor av framsläppta spår och associationer. Den kommer att bli klar.

Soon
very soon
before the monsoon
the moon sets
don’t let the sun set
not the universe go down on you
down under
break asunder
leaves
resistantance is futile roll with the flow
on any flood
out to sea is waiting out to sea is calling
soon very soon

Comments (4)

Framgång, enligt Woody Allen

… handlar till åttio procent om att infinna sig.*

Skulle inte förvåna mig om han har rätt i det. Ser i alla fall ett tydligt samband mellan utebliven framgång på romanfronten och oförmågan att infinna sig på skrivplatsen.

Tusen andra saker som måste göras. Matte som måste räknas, skåp som måste röjas, hemsidor som måste mekas med (för att äntligen börja bli liiite mer så som jag vill ha dem), löparrundor som måste springas, inköp som måste fixas, böcker som måste läsas, bilder som måste plåtas, och så vidare und so weiter.

Tror inte på det.

Tror inte att det är tidsbrist. Inte egentligen.

Tror att det är någon form av handlingsförlamning. På grund av en massa frågor som saknar svar. Frågor som:
”Vad är det meningen att man ska fylla tillvaron med?” Egentligen.
”Hur mår kroppen, hur länge till tänker den samarbeta?”
”Är det någon mening att skriva över huvud taget?”
”Ska man fortsätta jobba med det man jobbar med, eller ska man byta till något annat, något som belastar helt nya delar av existensen i stället för de gamla invanda?”
”Byta till vad i så fall?”
”Och hur då?”

Den sortens frågor.

Har grubblat så mycket på de undflyende svaren att jag till och med har missat årets julkalender. För första gången någonsin (tror jag).
Vilket väcker nya frågor:
”Vad betyder det när man slutar intressera sig för julkalendern?”
”Betyder det att man (äntligen?) har lämnat barndomen?”
”Är det bra?”
”Är det dåligt?”
”Bör man kolla på alla avsnitten nu genast, på SVT Play?”
”Eller bör man i stället läsa ut boken man höll på med, Flykten från Berganien av Eva Ibbotson?”

Nu ser jag att det har börjat snöa i min Captain’s log. Inte andligen, bara bokstavligen.
Jag tar det som ett tecken från ovan [sic] och tar mig härmed en kik på julkalendern. Decemberstämning, here I come. Kanske. Mebby.

* Fler citat här.

Comments (8)