Archive for februari, 2012

Spöke på riktigt

Har aldrig blivt avslängd av en häst, däremot har jag blivit det av en cykel. Hände i går, i nerförsbacke och i rullstenshalka efter allt vinterflisande. Upptäckte visserligen faran och försökte bromsa, men framhjulet hann ställa sig på tvären så att jag kastades ur sadeln. Landade på ansiktet i gruset. Det kändes. Hade föredragit en mjuk kudde just där.
Turligt nog blev det inga stenar i ögonen, ingen hjärnskakning, inga brutna handleder. Turligt nog hände det också innan jag ens hunnit i närheten av mattelektionen. Turligt nog alltså snabb väg hem (men oturligt nog ingen matte).
Men trots alla ispåsar och allt saltvatten (mot såren) är min vänstra ansiktshalva nu så svullen att det känns som om jag har ett extra nylle där. Antagligen ser jag ut som om jag trodde att det var Halloween och dags att skrämma till sig tonvis och åter tonvis med godis.

Har inte vågat syna eländet i spegeln, men när busbon kom hem från jobbet jagade han ikapp mig och tittade och sa att det inte var så farligt, att det snart kommer att ha läkt. Är jätteglad att ögat inte har murat igen, för då hade jag ju inte kunnat se honom i all hans änglasnälla glans.

Det enda som är skumt med allt detta är att jag för närvarande inte jobbar med något spökmanus – nu när jag äntligen är rätt designad för det och allting!

Fast, jag är inte den enda med blåtira.

Annonser

Comments (4)

Fantasy helt i min smak

Jaha, så har det hänt igen. Har trillat dit så rejält på en bokserie att jag inte vill göra något annat än läsa. Det handlar om George R.R. Martins A song of ice and fire.

Den första boken, A game of thrones, har iklätt sig tv-seriedräkt och kan bland annat ses på SVT Play.
Har redan sett alla tio delarna, och trots att jag många gånger hukade inför allt skvalpande kött blev jag ändå så förtjust i berättelsen och de olika karaktärerna (i synnerhet dvärgen, eunucken och pojkflickan) att det var absolut nödvändigt att kolla upp den skrivna förlagan – som visade sig vara ännu mer spännande och medryckande än tv-serien. Så nu är jag fast, fröjd och gamman!

Hittills finns det ”bara” fem delar i en planerad svit om sju. Är på sätt och vis glad att det tagit mig alla dessa år att hitta fram till A song of ice and fire. Då kommer förhoppningsvis inte väntan på de två sista delarna i serien att kännas alltför lång. I alla fall inte som för de stackare som började läsa redan 1996. Tur att böckerna är riktigt ordentligt tjocka, då räcker de längre. Fast det förstås, de tar ju längre tid att skriva också …

Men under tiden som George R.R. Martin arbetar sig framåt kan man ju alltid fördriva timmarna genom att läsa på svenska också, hurra.

Kommentering av

Klisterlappar

En arbetsvecka går fort och resulterar inte alls i så många sidor som jag skulle vilja. Men det är roligt att skriva, det är en av många saker som är väldigt väldigt roliga att syssla med. Det är trivsamt och tillfredsställande att se hur berättelsen växer fram.

Ett tag var jag lite orolig eftersom jag tyckte mig tappa överblicken. Men det var relativt lätt att åtgärda genom att för varje ny scen sammanfatta den på en klisterlapp (rätt färg för rätt sorts situation) och sedan smäcka upp den på väggen tillsammans med de andra scenerna.

Nu sköter väggen överblicken och jag kan ägna mig åt att skriva. Perfekt. Pusslandet med lapparna så att de hamnar i rätt ordning får komma sedan, mot slutet till.

Och under tiden blinkar väggen åt mig varje gång jag tittar lite åt sidan, säger att projektet lever och ivrigt väntar på en ny lapp i valfri färg.

Comments (3)

Vitamininjektion

Å, vad jag gillar Sarah Salways blogg. Blir alltid glad av att titta in där. Hade till exempel aldrig själv kommit på tanken att skriva berättelser baserade på slängda och uppsnappade lappar. Så häftigt att jag blir alldeles yr!

Nu väntar jag bara på att få hem böckerna av henne som jag beställt, däribland denna.

Kommentering av

Gnistrande ren om fötterna

Ibland är det alldeles utmärkt att vimsa runt på nätet utan mål och riktning, för då kan man hitta skojigt kaxiga och kunskapsspäckade bloggar. Som den här:Terribleminds
Och eftersom man ombeds wipa sina feet innan man kliver på så har jag f n stans renaste tår.

Kommentering av

Framåt, framåt, sakta framåt

Varje dag går jag till ”kontoret” (något av stans många bibliotek) och skriver minst 5 sidor. Sedan suddar jag visserligen ut 4 sidor, men det är i alla fall bättre det än att skriva 4 och sudda 5.

Och om ingen dag är fullständig utan en ny lärdom samt en otäck chock så har jag i dag fått en acceptabel dos av dem båda.
Lärdomen är att Nilen är 6670 km lång.
Chocken är att en enda liten medicin kan kosta ca 10 000 kronor per uttag – medicin som behöver tas varje vecka för resten av patientens liv. Tack och lov för högkostnadsskyddet, tyckte apotekaren.
Jovars, tänkte jag. Om man har 2200 att slänga upp så där rakt av, ja.

Och sedan tänkte jag på alla människor världen över som aldrig ens hört talas om högkostnadsskydd, som är helt i händerna på plågsamma sjukdomar därför att medicinerna som kunnat rädda dem är så dyra att de är totalt och fullständigt utom räckhåll.

O, denna planet …

Comments (2)

Skräckis

Kommer att bli absolut tvungen att se denna film.

Även om romanen (i mitt tycke) inte var det minsta skrämmande, så har ett och annat klipp ur trailern redan fått mig att hoppa.
Framtonande dödsmasker är till exempel alltid rysansvärda. Eller också är det bara mina personliga demoner som spökar …
Vet inte varför det känns så nödvändigt att skrämma upp sig själv, men i bästa fall handlar det om att öva upp sitt mod så till den grad att man rakryggad kan gå genom resten av livet. Eller springa. Med gastarna i hälarna.

Comments (10)

Older Posts »