Archive for mars, 2012

Blubb blubb blubb …

Eftersom jag inte riktigt hinner med denna lilla kaptenslogg på min vindlande färd över (rymd)haven har jag härmed bestämt mig för att låta den gå till botten.

Kanske hittar jag den igen någon gång i framtiden, när jag är ute på djupdykning bland svavelkällor, förkastningslinjer och håkäringar. Men till dess säger jag tack för mig och passar på att önska världen lycka till i livet.

Och så påminner jag om SVT Play: Programmet om Barbro Lindgren är jättefint, hennes texter likaså.

Annonser

Kommentering av

Boktips

Lathund för låtskrivare (2009) av Eva Hillered. Fick till min stora lycka syn på den i UB-hyllorna när jag letade efter helt andra saker – och upptäckte att man inte behöver vara strikt (eller ens lite löst) låtinriktad för att ha hejdlös nytta av alla fina tips, knep och övningar som bjuds.


Måhända är somligt sådant man redan visste och förstod, men det gör i så fall allting bara ännu bättre. Påminnelser om viktiga ting behövs med jämna mellanrum.

Till exempel: ”Mena det du säger – utgå från en genuin idé.”

Kan man bara erinra sig det i varje skrivande stund så har man genast skaffat sig en skatt som är värd X antal glittriga ädelstenar.

Kommentering av

På ljugarebänken

Hade en ögonöppnande upplevelse i dag: En vän bestämde sig för att visa mig något som hon var väldigt stolt över. Jag insöp och kommenterade i takt med att intrycken trillade in.

Efter en liten stund dök det upp ytterligare en person på scenen. Min vän presenterade mig då genom att återberätta en liten detalj av reflektionerna som jag nyss gjort. Men det var inte längre mina ord som min vän återgav. I stället var det hennes tolkning av dem – med helt andra glosor, betoningar och nyanser. Plötsligt hade jag alltså förvandlats till en helt annan person än den jag är.

Alltihop skedde så förbluffande snabbt att jag inte ens kom mig för att protestera – och det var ändå inte det som var det viktiga. Det som gjorde mig så fascinerad var hur lätt det faktiskt var att hitta på en rövarhistoria. Och även om man, som min vän, anser att man inte hittar på utan att man talar sanning så är den stora frågan, vems sanning är det man talar …?

Kan man över huvud taget åstadkomma en sann berättelse? Eller handlar allting alltid i grund och botten om tolkningar, baserade på något så simpelt som förutfattade meningar?

Det är denna sortens funderingar som jag har stor behållning av när jag som bäst skriver färdigt min roman. Inte därför att den är en sann berättelse, utan därför att jag ibland kan vara rädd för att någon ska tro att den är sann. Det är den alltså inte. Den är lögn från början till slut. Och den är så häääär stor

Comments (7)

Nu har jag varit modig igen

Syftar inte på att jag i dag har vågat mig ut utan solglasögon (blåtiran är visserligen kvar men jag orkar bannemej inte bry mig längre) utan på det faktum att jag på min hemsida vågat slänga upp det preliminära Kapitel 1 ur min roman (den som just nu vilar sig lite grann medan jag skriver färdigt en helt annan roman).

Hur som helst, att skriva en roman är en känsloladdad historia. Känner bara alltför väl igen mig i den här mannens kreativa resa – fast för egen del hoppas jag förstås slippa fastna i ”Insane Lunatic”-stadiet.

Kommentering av

När som livsandarna behöver lyftas

… då kollar jag på Gabba Gabba. De är så sött knasiga allihop. Logik och sunt förnuft på helt egna villkor. Skakande skojigt.

Kommentering av

Vad som krävs

Det viktigaste för en författare är att ha energi. Det är inte jag som säger det, det är Joyce Carol Oates. Enligt Wikipedia. Och även om jag inser att det är något allvarligt fel på mig när jag inte kan sälla mig till skaran av hennes lyriska beundrare* så är jag åtminstone en lyrisk beundrare av hennes elev, Jonathan Safran Foer. I alla fall när det gäller hans roman Extremely loud & incredibly close.

Medan jag läste denna säregna berättelse på temat rädsla (inför både livet och döden) så upptäckte jag att den faktiskt filmatiserats. Blir lite nyfiken på hur sjutton de har lyckats med det, men ännu mer nyfiken blir jag på filmatiseringen av hans första roman, Everything is illuminated.

Så nu väntar jag på att biblioteket ska meddela att denna titel, i både film- och romanversion, ska finnas tillgänglig för mitt ivriga hembärande.

* Samtidigt är det Joyce Carol Oates och ingen annan som har skrivit novellen ”The sky blue ball” som är ett magiskt mästerverk. Vill man läsa den hittar man den i Small avalanches and other stories.

Comments (4)

Ha en bra dag

Hur många gånger kan man inte få höra det på en och samma dag, utan att det hjälper? Men i dag har jag faktiskt haft en bra dag – utan att någon behövt ropa det åt mig. Har till och med haft en strålande utmärkt dag. Ett skäl till det är att min veckolånga och utmattande jakt på sjukvården gav resultat till sist (ca kl 16.30 en fredagseftermiddag, i en sorts skälvande grevlig minut).

Ett annat skäl är att bokförlaget skickade ett mail med stiligt och stärkande beröm för översättningen jag gjorde åt dem.

Ytterligare en orsak till att det här har varit en sjusärdeles bra dag är att min allra underbaraste och käraste vän nu lagt upp delar av sin vackra, roliga, stämningsfulla, vemodiga, busiga, händelserika, stillsamma, energiska och poetiska musik på Soundcloud, så att fler än jag äntligen kan få lyssna till den.

Vilket som är mitt favoritstycke skiftar beroende på väder, vind och humör. I går var det (nog) detta:

Interse

Och i dag känns det som att favoriten är detta stycke (med blinkningen i titeln till en av våra största författare och allt):

Who Went Past My Childhood’s Window

Undrar vad det blir i morgon. Kanske det här:

Impro 11

Eller det här:

Rambunctious Sprite

Eller något annat …!

Kommentering av

Older Posts »