Archive for maj, 2012

Frågor och svar

Jähäpp, så har jag alltså fått mitt livs första utmaning, åtminstone i bloggosfären, av trevliga Författardrömmar.

Har gjort ett ärligt försök att besvara de elva frågor som ställdes:

1. Vilka framtidsplaner har du?

Jag slutade göra upp planer för många år sedan. Har lärt mig att det runt varje hörn väntar överraskningar, både trevliga och otrevliga, och att det är lika bra att vara beredd på att livet aldrig blir så som man tänkt.

Däremot drömmer jag en hel del, bland annat om att få ägna mig åt eget skrivande på heltid.

2. Vad tror du att du gör om 10 år?

Inte en susning. Men det vore kul om livet då innehöll sådant som fascinerar mig: Fritt fall, fotografering, författande, funktionsberäkningar, fotvandringar och (f)leranimationer.

3. Vilket är ditt drömyrke?

Astronom var det jag helst ville bli när jag växte upp. Min nästhögsta önskan var att bli författare men det vågade man inte säga högt på den tiden. Nu får man det, tror jag, och eftersom jag för stunden pluggar matte (med rymden i fjärran sikte) så vräker jag på och säger att drömyrket är att bli en astronomisk författare.

4. Vilken är den bästa filmen du har sett?

Det finns många filmer som gör mig smått extatisk, men om jag ska välja en riktig filmfilm så får det nog bli De sju samurajerna av Kurosawa. Eller … Den gode, den onde och den fule av Leone. Eller vänta … kanske 2001 av Kubrick. Och sedan var ju förstås Collateral ruggigt bra … och det var Let me in också. Och Million Dollar Baby … Jag måste kanske sluta där innan listan blir löjligt lång.

5. Vilken är den bästa boken du har läst?

Samma ”problem” som i förra frågan. Har jättesvårt att välja, men den bok som jag först tänkte på var Owls Do Cry av Janet Frame.

Sedan började även andra titlar bråka om förstaplatsen: Dvärgen av Lagerkvist, Sweet Talk av Stephanie Vaughn, Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist, Olive Kitteridge av Elizabeth Strout, Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole, En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson, To Kill a Mockingbird av Harper Lee, Utvandrarna av Vilhelm Moberg och Glasfåglarna av Elsie Johansson.

Det finns många, många fler och jag tror att det är dagsformen som avgör vad som för stunden ska hamna högst upp på listan.

6. Om du fick välja att bara göra en sak under resten av ditt liv, vad skulle det vara?

Skriva, skriva, skriva.

7. Vilken är din bästa egenskap?

Kanske den att jag försöker lyssna på andra och hjälpa när jag kan.

8: Vilken är din sämsta egenskap?

Har lätt för att misströsta. Det är tveklöst en katastrofalt dålig egenskap.

9. Säg något du vill göra, som du inte vågar?

Sälja alla mina ägodelar och ge mig ut på en resa världen runt tills allt tar slut.

10. Har du några fobier?

Jojomänsan, jag har en fobi som är så otäck att jag inte ens klarar av att prata om den.

11. Vilket är det bästa tipset/rådet du har fått?

Det kanske inte är något direkt råd men jag klamrar mig fast vid det ändå:

”Den viktigaste stunden är alltid nuet, den viktigaste människan alltid den du har framför dig.”

Sagt av Johannes Eckhart på 1200-talet och vidarebefordrat av kära sambon (som jag är lycklig och tacksam över att alltid ha framför mig).

 

Sedan var det ju så här att man skulle hitta på elva egna frågor och skicka vidare till elva nya personer. Men jag tar mig friheten att skicka ut dem till alla som känner sig manade att besvara dem, här eller i hemlighet för sig själv. Och sker det på egen blogg vore det jättekul att få adressen.

Så, här är spörsmålen. Take it away!
1. Vilken form av egen kreativitet gör dig glad och till freds?

2. Vad är ditt första minne i livet?

3. Om du tänker på en mänsklig egenskap du själv gärna skulle vilja ha, varför är just den egenskapen så åtråvärd?

4. Vet du någon som äger den egenskapen (någon som du vill berätta om)?

5. När du ska vara kreativ, finns det då något särskilt du gör eller någon speciell plats dit du beger dig för att komma i rätt stämning?

6. Vilken var din första tanke när du vaknade i morse?

7. Vad ska en bok innehålla för att du ska vilja läsa vidare?

8. Hur vill du bli ihågkommen?

9. Vilken miljö trivs du bäst i, ödetomter, folkhav, städer, skogar, skärgårdar, bibliotek, badhus, flygplatser, etc.?

10. Finns det någon tid på året som är extra betydelsefull för dig, och varför i så fall?

11. Om du skulle skriva en roman helt och hållet på dina egna villkor (utan sneglingar på marknaden i stort), vad skulle den då handla om?

Annonser

Comments (4)

Lärkans flykt

Håller på att läsa Flora Thompsons trilogi om folket i Lark Rise och Candleford under förrförra seklet. Böckerna publicerades under nittonhundratjugotalet och det är inte ett dugg svårt att förstå att de genast slog an hos läsekretsen. Inlevelsefull detaljrikedom och naturromantik så det bara yr om det. Men trots den ljuva skildringen av en svunnen tid är allt långtifrån gulligt och rart. Det är det fattiga folkets liv som skildras (främst i första delen), och trots att de inte direkt behöver svälta ska den magra lönen ändå räcka till hyra, kläder och andra ting som ligger utanför självförsörjningens gränser. Det är aldrig långt till fattighuset.

Kanske är det också det som får det sträva, ibland nästan småsinta, sinnelaget hos byborna att ta över. Som när en granne bussar skolinspektören på Lauras familj. Eller när Lauras bror, men inte Laura själv, får mammas hjälp med att lära sig läsa (eftersom brodern Edmund är favoriten).

Men gamla Sally är annorlunda. Hon är en godmodig kvinna som är gift med ”en liten torr, skrumpen karl”. De bor i ett hemtrevligt hus med en stor trädgård som i bortre änden ”förlorar sig i en liten åker” och närmare huset består av fruktträd och väldoftande blommor: lackvioler, tulpaner, lavendel, borstnejlika och allehanda rosor. Fastän Sally och Dick lever samma sorts liv som alla de andra i byn har de ändå lyckats ordna det för sig på ett behagligt och till synes obesvärat sätt. Ibland muttrar därför de andra i byn: ”Skulle önska dom kunde tala om för mig hur dom gör det. […] Jag kunde behöva nånting av den sorten.”

När jag läser Flora Thompsons berättelser stiger min förtjusning över det brittiska tv-seriefolkets bedrift när de lyckats få invånarna i Lark Rise och Candleford att flytta över till rutan. Jag gillar verkligen serien – och jag gillar böckerna!

En annan sak som jag gillar – nä, älskar! – är att fantastiska Loreen vann i går. Någon beskrev hennes framförande som magiskt och jag håller med! Hennes bidrag var så förtrollande att jag till och med fick en liten klump i halsen.

Det enda som var trist med gårdagens tävling var att Anggun inte kom tvåa. Hur kunde hon bli så bortglömd att Frankrike hamnade på 22:a plats?! När både musiken och framförandet var så underbart bra. Och dessutom innehöll en väldigt fin text. Och avundsvärt atletiska människor.

Utfallet är ett mysterium.

Som jag inte har tid att lösa eftersom jag har andra gåtor att ta itu med. Av det matematiska slaget.

Comments (1)

Hur går det?

… frågade Sucken.

Alldeles ytmärkt, svarade jag.

Jaha, så den är klar nu då, romanen? frågade Sucken.

Alldeles nästan, svarade jag. Första genomskrivningen är klar. Tidslinjer ska friseras, språket ska putsas och sedan är det bara resten kvar. Alltså utskick och väntan.

Sucken snörpte på matintagshålet och frågade om inte allt det där borde ha varit ur världen för länge sedan. Är du inte väldigt mycket efter med allting?

Frågade Sucken.

Alldeles visst, svarade jag. Men …

Men, avbröt Sucken, i stället har du brödjobbat, matematiserat och fotografrat och haft dig.

Alldeles sant, svarde jag. Sådant är också viktigt. Och nu är jag som sagt nästan klar. Visst är det bra?

Sucken sa att det var det inte alls och så sa hon att hon var trött på mig och livet och på hele skiten.

Då drog jag med henne ut på en fotosession av majgrönskan.Vilket gjorde henne på bättre humör.

Så mycket bättre, faktiskt, att jag fick lov att fota henne.

Sakta men säkert blev hon alltmer bladglad.

 

 

 

 

 

 

 

Glädjen växte exponentiellt …

 

 

 

 

 

 

 

… tills hon började se blommor. Skitblommor visserligen …

 

 

 

 

 

 

 

… men sedan blev det allvar.

Efter en stund började hon till och med undra om insekterna fattar vilka vackra världar de faktiskt kravlar omkring i.

 

 

 

 

 

 

 

Till sist lyssnade hon bannemej intresserat när jag berättade att detta lilla träd  har bjudit på äppelpaj. En väldigt god äppelpaj.

 

Hon höll med om att björkar är väldigt intressanta träd …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… men sa att hon föredrog chockrosa.

Jag är inte förvånad

… eftersom jag själv föredrar jag det här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och

i somliga stunder

föredrar jag

det här…

Comments (2)

Släng dig i väggen, James

Fanken att det ska vara så svårt att få tag på What’s up, Tiger Lily (Woody Allen, 1966). Titeln ingick i lördagstipsen och handlar om jakten på ett recept på äggsallad. Rivaliserande gangstrar, Wing Fat och Shephard Wong, har stulit receptet och hjälten har fått i uppdrag att skaffa tillbaka det. Tuffa tag.

Filmen finns i klippform på YouTube, och av det lilla jag hittills sett så är det en skojig film. Tyvärr inte så mossig i sin kvinnosyn som man skulle önska, men skojig.

Den inleds med att Woody Allen förklarar hur han tagit en befintlig japansk film – hårdkokt till tusen – och dubbat om den till en egen historia.

Resultatet är ett slags lustmord på James Bond och på en kvart har jag redan hunnit skratta sju gånger. Det är bra utdelning.

Comments (2)

En bra lördag

… är det när man får träffa trevliga vänner från förr som dessutom tipsar en om lovande filmer och böcker. Så nu ska det bli både läsa och titta av:

Jean de Florette och Manons källa av Claude Berri

De nio målarna av Dorothy Sayers

Sherlock Holmes-äventyret ”Ingenjörens tumme” av sir Arthur Conan Doyle

Korpen flyger av Hrafn Gunnlaugsson

Däremellan blir det nog lite Lark Rise to Candleford både i tv-serie- och bokform. Tjoho!

Kommentering av

Fotogalleri

Sticker upp näsan ovanför vattenytan för att konstatera att det är väldigt lätt att bli sittande i det förgångna när det finns ca 870 000 fotografier som talar till en.

Trevligt nog finns det svenska motsvarigheter också (som jag tror att jag har länkat till förut).

Kommentering av