I samma anda

 

Efter att ha varit på Sahlgrenska och blivit hanterad med nålar och plåster som sätter sig fast elakare än en alien (jupp, vi såg på Prometheus i går), kändes det rätt att bege sig till Botaniska för att koppla av en stund bland deras kaktusar.

Det var bara att följa pilarna

 

… och sedan att kliva på i stugan. Det bjöds en stol men jag avstod, behövde ingen skinkpunktur just då …

 

 

Var dessutom oartig och tackade nej till retningar i halsen:

 

 

… och till ilningar i tänderna:

 

 

Efter diverse adjön begav jag mig dit där regnet hängde i luften

 

 

… men allra mest hängde blåregn.

 

 

Mina kläder förblev torra men i parken var det tillräckligt blött för att ett skepp skulle ha sjunkit …

 

 

Ändå var det inte ett fartyg framsnickrat ur guldträd, sådana som har lättare än andra att gå till botten, tunga och förgyllda som de är.

 

 

 

Tunga och förgyllda som de är har de också lättare än andra för att falla i skogen. Så jag tog mig i akt.

 

 

Men inget föll. Allt var tyst.

 

 

Allt var tyst.

 

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.