Archive for augusti, 2012

Hur gör man?

Fick ett mail i dag från Stadsbiblioteket som innehöll ett nej tack till mitt senaste inköpsförslag (man kan lämna sådana på deras webbplats) med motiveringen att den föreslagna boken var utgiven på eget förlag. Det är allt fler författare, stod det i mailet, som ger ut sina böcker själva, och biblioteket kan omöjligt köpa in dem alla. Det är bara när Bibliotekstjänst eller någon tidning har recenserat boken som den kan komma ifråga. Stod det.

Allt det där var väldigt bra att få reda på, särskilt inför den dag då jag eventuellt själv hemfaller åt egenutgivning. Nästa steg var då att ta reda på hur man intresserar BTJ för sitt alster. Men där gick jag rakt in i lyktstolpen. Jag letade och letade på deras webbplats utan att hitta en endaste ingång, och till slut blev jag så trött att jag gav upp.

Så kan man förstås göra. Ge upp.

Eller så kan man minnas Ralph Naders ord: ”Surrender is not an option.” Och så kan man tillämpa dem både på BTJ och på livet i stort.

En annan visdomsfras, som jag redan haft stor nytta av, hittade jag på Wise Words: ”If you’re afraid to do it, do it afraid.”

 

Tillägg: Eftersom det var denna bok jag blev nyfiken på och föreslog biblioteket att köpa in så kanske de kan ändra sig nu när den faktiskt har fått en recension, och dessutom en god sådan.

Annonser

Kommentering av

Mata kreativiteten

Jag minns hur en av mina vänner tittade skeptiskt på mig när jag berättade att jag numera pluggar matematik. Reaktionen var att matematik skulle sakna alla former av kreativitet och enbart vara till för kadaverdisciplinerade stelbeningar. Men jag säger att matematik är vackert och roligt och späckat med samband som är både uppfriskande logiska och härligt mystiska (ta bara det märkliga talet e).

Inte för att jag själv är särskilt bra på matematik. Än. Men min förhoppning är att så småningom kunna bli ett riktigt uträkningssnille. Vilket jag är säker på kommer att kunna hjälpa mig att skriva bra och ännu bättre.

Det är helt enkelt nödvändigt (åtminstone för mig) att ta paus från orden då och då och syssla med något annat som är precis lika roligt, till exempel musik, teckning, fotografering, meditationslöpning, eller varför inte … matte? Allt för att få nya infallsvinklar på skrivtänket. Det handlar, kort sagt, om näringsintag. För man är vad man äter, och man skriver det man är.

Är man intresserad av matematik hittar man i stort sett allt man behöver om man beger sig till (engelskspråkiga) Khan Academy. Där hittar man även gratislektioner i ämnen som fysik, programmering, konsthistoria, animation, kemi, ekonomi, m.m.

Comments (4)

Att minnas

Fick upp ögonen för Anthony Doerr när en författare, lyckad i sin egen rätt, i en intervju sa att Doerr skrev så bra att hon inte begrep varför hon själv ens ansträngde sig.

Det räckte att jag läste en enda bok av Doerr, novellsamlingen Memory Wall, för att jag skulle förstå vad hon menade. Men jag tänkte också på den person (minns inte vem) som så klokt sa att om blott den fågel med det vackraste lätet sjöng bland träden så skulle skogen vara en väldigt tom och tyst plats.

Alltså, icke låta sig förskräckas av sin beundran inför andra, bara jobba på och minnas att man hjälper till att ge ljud åt skogen.

Comments (2)

Really

Göteborg har börjat lukta höst. Det är en årstid som jag i normala fall tycker väldigt mycket om. Dock. Den här gången är det annorlunda.
Var ju så mycket jag skulle ha hunnit med innan den kom.
Men nu är den här.
Och jag hann inte.

Den delvisa förklaringen är att jag inte vet när jag ska sluta med en sak och gå vidare med nästa. Som en illustration av problemet har det de senaste veckorna sett ut så här när jag redigeringsjobbat med mina texter (fast busbons fötter har då oftast inte varit inblandade, det råkade liksom bara bli så just här):

 

Det handlar inte så mycket om redigering som att stryka och skriva helt nytt och sedan trycka ut den nya version. Som jag genast börjar stryka i och skriva om, tills allt har blivit  helt nytt. Bleedin’ bloody ne’er-ending story.

Busbon är så snäll att han alltid ivrar för att få läsa mina texter. Men senast färdigställda novellen fick honom tydligen att tänka på expressionistisk mardrömsskräck. Det tar jag som ett beröm. På sätt och vis. I alla fall, kanske blev texten på det viset därför att jag är så satans arg hela tiden, på hösten som dök upp alldeles för tidigt och på mig själv som inte hann det jag skulle.

Comments (2)