Archive for oktober, 2012

Så gott det går

I dag har jag ätit pannkakor. Det kan man inte göra för ofta.

Men mest har jag sovit. Så är det.

Så fort jag börjar orka hålla mig vaken igen är det två böcker som väntar på läsning: En dåre fri av Beate Grimsrud och Till offer åt Molok av Åsa Larsson.

 

Annonser

Kommentering av

Även om

… jag inte kan delta i NaNoWriMo i år så finns det inget som hindrar att jag gör som Alexandra Sokoloff föreslår, listar minst 10 favoritfilmer. Syftet är att vaska fram alla de element som man tilltalas av i en historia – och som man därför bör låta ingå när man själv berättar en saga.

Listan, alltså. Utan inbördes rangordning:

De sju samurajerna (Akira Kurosawa)
Pianot (Jane Campion)
Alien (Ridley Scott)
Star Trek (J.J. Abrams)
En ängel vid mitt bord (Jane Campion)
River King (Nick Willing)
Den gode, den onde, den fule (Sergio Leone)
Sjöfartsnytt (Lasse Hallström)
Det sjunde inseglet (Ingmar Bergman)
Let Me In (Matt Reeves)
Winter’s Bone (Debra Ganik)
What’s Eating Gilbert Grape (Lasse Hallström)
Gladiator (Ridley Scott)
Yojimbo (Akira Kurosawa)
Papillon (Franklin J. Schaffner)
Moonrise Kingdom (Wes Anderson)

Av detta drar jag slutsatsen att jag i mitt eget skrivande alltid bör fokusera på huvudpersoner som är utstötta på ett eller annat sätt men som ändå alltid hittar lyckan till slut (om än icke i världens ögon).

Konstigt nog finns det inte en enda vampyr, trollkarl eller superhjälte med i ovanstående samling. Kanske hänger ihop med att den senast sedda superhjältefilmen var nya Spiderman. Och det mest bestående minnet av den är att män som nakna vaknar upp nere i stans avlopsssystem alltid kan räkna med att det ligger hela och rena filtar och väntar på dem, klara för blygsam insvepning. Go figure!

Kommentering av

Givande intensivkurs inför NaNoWriMo

På sin blogg, Screenwriting Tricks for Authors, har generösa författaren Alexandra Sokoloff lagt upp en rad kloka lektioner med tillhörande arbetsuppgifter för alla som vill lära sig skriva bättre. Och så här inför NaNoWriMo  känns det nog väldigt bra för dem som ska vara med (inte jag, snyft) att med hjälp av Sokoloffs breda insikter konkret få jobba sig fram till bästa romanidé och arbetsmetod.

Kommentering av

På omvägar

Via datorn via SVTPlay via soffprogram via YouTube via Myspace fram till cd för att lyssna på kvalitet-med-stort-A-bandet Muse. Och aj, vad bra.

Andra omvägar, som är lite mindre stimulerande, är:
1. ”Ring oss i dag så ber vi dig att ringa i morgon.”
2. ”Vi har skickat ditt ärende vidare till någon som kommer att skicka ditt ärende vidare till någon som inte kan ta i det hela eftersom hon är hemma för vård av sjukt barn.”
3. ”Vi är frånvarande just nu och kommer inte tillbaka förrän tisdag nästa vecka, och vi svarar inte på mail förrän på onsdag eller torsdag. Eller så svarar vi inte alls.”
4. ”Sätt dig och vänta på din tur och bry dig inte om att alla andra går före i kön ända tills klockan blivit så mycket att vi måste gå på lunch och du får gå hem. Välkommen tillbaka nästa vecka.”
5. ”Jag ska på semester nu i tre veckor men jag hör av mig när jag kommit hem och då ringer jag på en tid som du garanterat inte hade räknat med, och när du har missat samtalet är du välkommen att börja om från början.”

Tur att jag har mitt skrivande. Vad var det han sa, författarikonen: ”Vi ses i nästa bok!”

Ungefär så. Ha!

Comments (2)

Detta måste vara en bra dag

… för i dag kan jag bara hitta 3 saker som gör mig nervig:

1. Människor som vill sticka mig med nålar. Eller ännu värre, som vill lära mig hur jag själv sticker mig med nålar

2. Oersättliga mattelärare som sticker på semester när jag behöver dem som bäst

3. Människor som vill mig viktiga ting – och ringer från hackiga mobiler som sticker hål på samtalet. (”…så då räknar jag med att du [hack] senast [hack] så att [hack]…”)

 

Tur att jag precis hittade Rebekka Karijord och hennes musik som är så vacker och lugnande för nerverna att det nästan gör ont (om man inte blir störd av den deppiga animationen – men då är det bara att blunda och lyssna desto bättre)

Kommentering av

Det skrivna och det reagerade

Det börjar redan bli länge sedan Bokmässan, men jag minns ändå fortfarande representanterna från olika författarutbildningar som berättade om sina respektive skolor i Sverige och Danmark.

Temat var textsamtalet

Lärarna på den svenska skolan förklarade att deras uppgift vid textsamtalen är att se till att författareleverna får med sig ännu fler frågor ut än vad de hade när de kom in. De sa också att lärarna aldrig svarar på frågor om hur olika textproblem ska kunna lösas.

Texterna som lämnas in för läsning betraktas såsom färdigskrivna. Därför läser lärarna dessa texter otroligt noga och frågar om minsta komma. ”Varför har du satt det där,  varför inte någon annanstans?” Allt annat vore att lägga sig von oben och som läsare ta sig rättigheter man inte har.

Läraren från Köpenhamns författarutbildning verkade vara inne på samma linje. Han tog dock avstånd från idén att texterna som eleverna lämnar ifrån sig ska anses  färdiga. Han ville i stället se textsamtalen som en plats där texterna behandlas som möjligheter. Han såg potentialen, utvecklingsmöjligheten, i den enskilda texten vara det viktiga och vände sig därför emot all sorts klassificering. Han ville inte att textsamtalen skulle låsa fast berättelserna i genrer, utan i stället utnyttjas för att jobba med flytande gränser och på det sättet hitta djupet i texterna.

Läraren från Århus författarubildning hade en mer handfast inställning till textsamtalen än vad de övriga i panelen hade. Han såg en stor vinst i att kunna slå fast den litterära genren för en text och sedan jobba sig vidare därifrån. Han berättade också att textsamtalen på skolan användes för att konkret ändra och förbättra elevernas texter.
När jag satt och lyssnade på dessa olika synsätt minns jag att jag tänkte att det såklart är upp till var och en vilken utbildningsform som är att föredra – och om det varit aktuellt med en folkhögskola för egen del skulle jag garanterat ha kastat extra lystna blickar på Århus. För skrivandet är så fullt av grubbel och funderingar ändå att det alltid känns lugnast och skönast med klara besked från läsaren.

Funkar texten?
Om ja, varför?
Om nej, varför inte?

Comments (4)

Rätt ordning

För en tid sedan blev jag av eminenta Farmorsbloggen påmind om att Åsa Larsson är en utmärkt författare och att jag borde läsa Till dess din vrede upphör. Men när jag bar hem den från biblioteket gick det upp för mig att jag ju hade missat att läsa del tre i serien, Svart stig. Så då e-boklånade jag snabbt och läste på skärmen. Och kanske var det det som störde, det att jag satt och läste vid skrivbordet (som är associerat med jobbtexter) och inte i trivselfåtöljen. Hade svårt att hänga med i alla byten av perspektiv och tempus. Övergångarna mellan var, när och vem krävde ständiga små stopp och tillbakaskutt för orienteringens skull.

Strunt samma. Det bestående intrycket är tonfallet, stämningen och de enskilda bakgrundshistorierna som så övertygande tog mig med bakåt i tiden att det kändes som om det var jag själv som mindes allt om hur det en gång hade varit.

Dessutom beundrar jag bygget som helhet. Känns som om jag har lärt mig en massa om de ekonomiska, politiska och juridiska turerna kring samvetslösa storaffärer.

Fast liite synd tycker jag att det är att Rebecka och hennes f d chef fick ihop det till slut. Det var väldigt bra och spännande så länge det fanns en katt i handlingen som gick kring het gröt.

Men det kanske blir bra och spännande så här också. Snart får jag veta. För nu ska jag ta itu med Till dess din vrede upphör. Det vill säga, så snart jag varit ute och friskvårdssprungit i regnet. Ska bli jättekul.

Comments (6)

Older Posts »