Finemang

Jaha. Novellen blev klar, och jag känner mig väldigt belåten med resultatet.

Det är inte helt lätt att på blott 2 sidor hinna få ihop en vettig intrig med början-mitt-slut, men just nu känns det som om jag lyckades med uppdraget utan några större problem annat än de rent fysiska som tangenttryckarjobb numera innebär. Själva skrivandet var dock himla roligt, och till min förvåning var även redigeringsfasen det. Det är precis så jag vill att det ska kännas, alltid!

Så, vad var det jag gjorde den här gången som skilde sig från hur jag brukar gå till väga?

* Bestämde mig på förhand vad konflikten skulle handla om och hur det hela skulle sluta – men det gör jag i och för sig alltid.

* Räknade ut på ett ungefär var någonstans i texten vändpunkterna måste komma. Det gör jag också alltid.

* Därefter fick orden och infallen komma precis som de ville, utan censur. Det är något som jag visserligen alltid försöker göra, men detta var första gången som jag lyckades fullt ut. Och häpp, plötsligt hade jag fått ihop en bastext som var sprallig och livlig och som det sedan var jättekul att få bearbeta.

Allt jag undrar nu är om det var det superkorta formatet som bäddade för denna skrivarglädje. Eller kommer jag att kunna använda insikterna i denna uppenbarelse även i andra sammanhang?

Ska bli mycket spännande att se.

Annonser

8 kommentarer

  1. Katinka said

    Jag kände precis som du! Jättekul ny insikt att det går att få ihop en komplett historia med så få ord. Jag har skickat in TVÅ noveller! Fast jag tror tyvärr inte de har en chans efter att ha läst de två senaste kortnovellerna i Allas. Inte alls min stil… 😉

  2. Jag har skrivit en del noveller och följetonger för veckotidningarna och har då lärt mig att man aldrig vet vad som går hem för stunden. Det kan vara ja tack den ena dagen och nej tack den andra. Så det kan mycket väl hända att dina noveller är precis vad tävlingsjuryn är ute efter just nu.
    Jag håller tummarna för dig (även om jag såklart hoppas att de ska gilla även mitt bidrag)! 🙂

  3. Ethel said

    Jag är inte färdig med mitt bidrag. Jag tänkte också först att det är svårt att veta vad Allas gillar. Men jag tänkte om. Om nu inte min text alls går i stil med det de vanligtvis publicerar, så kanske det kan vara dags för något helt annat? Jag har iofs inte läst någon av deras tidigare noveller. Kanske skulle köpa ett nummer?

    Lycka till ni bägge! Tänk om det blir någon av oss :-)!

    • Att köpa ett nummer eller två för att skaffa sig koll på läget kan aldrig vara fel. Det brukar vara svårt att synas och pricka rätt i tävlingar så jag tror precis som du att det kan vara det som skiljer sig lite från mängden som fångar intresset, och i slutändan även gillandet. Lycka till, du också, med skrivandet och tävlandet! 🙂

  4. Katinka said

    Så kul att känna till två medtävlare! 🙂 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, detta är mina två första riktiga noveller så jag har ingen aning om hur veckotidningarna resonerar.

    • Jag tycker också att det är kul! Heja oss!
      Och om det här var dina första noveller så kanske du har fått blodad tand nu för formatet? För visst är det väl något alldeles särskilt med noveller? I lyckade fall lämnar de många underbara saker kvar åt läsaren att grunna och meditera över – till skillnad från romaner där frestelsen kan vara stor att skriva ruskigt mycket för mycket (talar av egen erfarenhet).

  5. Katinka said

    Just det, sa Bull… Blodad tand… Måste faktiskt behärska mig för att inte grunna ut en tredje innan tävlingstiden går ut. Jag har ju ett råmanus som ska vara redigerat en första omgång den 14e jan eö med författarcoach. Jag tillät mig en liten utflykt. Lyckliga slut är verkligen knepiga. Både att få till och att läsa. Jag gillar slut som öppnar för olika möjligheter. Behöver inte vara cliffhangers. Att få till ett slut som inte bara blir ett slags facit tycker jag är det svåraste hittills i romanskrivandet.

    • Det faktum att du har koll på vilken sorts romaner du föredrar att läsa innebär bombis att halva slaget är vunnet vid själva skrivandet. Och att du sedan har en författarcoach som väntar på att få ge konstruktiv kritik gör att allt lutar åt ett lyckligt slut. 🙂

RSS feed for comments on this post

Kommentarer inaktiverade.