Archive for berättarkonst

Författare om författande

Det här var lite skojigt och inspirerande, en rad (engelskspråkiga) författare som får svara på en rad författarrelaterade frågor.

I snabb översättning är frågorna och svaren följande:

Var skriver du någonstans?
”Jag har ett litet kontor.”
”Jag gillar inte att skriva hemma.”
”Oftast i sängen.”
”På fik.”
”Mitt ute på havet, om det är möjligt, i en specialbyggd kapsel.”
”Överallt där jag måste.”
”Jag gillar inte att skriva någonstans alls.”

Vilken fråga får du oftast?
”Jag får frågor om allt möjligt.”
”‘Hur lång tid tar det dig att skriva en dikt?'”
”‘Var kommer dina berättelser ifrån?'”
”‘Vilken är din favoritbok?'”
”Är det där verkligen sant? Har det där verkligen hänt dig på riktigt?'”
”‘Varför måste dina dikter vara så svåra?'”

Hur laddar du batterierna?
”Åh, du menar inte att koppla dem till elnätet, du menar mina personliga batterier…?”
”Jag rastar hundarna varje morgon.”
”Jag åker längdskidor.”
”Jag promenerar i skogen och i huset.”
”Jag simmar varje dag.”
”Genom att duscha.”
”Jag reser.”
”Genom att sova.”
”Det bästa sättet jag vet är genom att läsa bra litteratur.”

Finns det något ord eller uttryck som du alltid stryker från dina texter?
”Nej.”
”Jag är frestad att säga ‘allihop’.”
”Förmodligen ordet ‘bara’.”
”‘Faktiskt’.”
”‘En hund skällde i fjärran’.”
”‘Tårtor’.”
”Jag tar inte bort något. Det är redaktörens jobb.”

Vem är författare?
”En författare är någon som inte kan låta bli att skriva.”
”Alla som skriver.”
”Alla som skriver regelbundet.”
”Man kan vara författare utan att egentligen skriva något.”
”Jag har inget svar på den frågan tror jag.”
”Alla som skriver, tror jag.”
”Bara de människor som absolut bara måste skriva.”
”Alla barn på dagis är författare.”

Undrar om svaren skulle bli annorlunda om det i stället var svenskspråkiga författare som intervjuades.

Annonser

Comments (2)

Den eviga och intressanta frågan

Var får författare sina idéer ifrån?

Alla vill veta. Inte så konstigt. För om man bara får reda på hur tusan de tänkte när de skrev så där bra som de gjorde så skulle man ju själv kunna skriva precis lika bra. Visst? Det enda man behöver göra är alltså att vaska fram den bakomliggande formeln, den hemliga mallen. I vilken ingår ”Var får du dina idéer ifrån?”.

Bästsäljaren Mary Higgins Clark svarar generöst på varifrån hon hämtat idéerna till böckerna hon skrivit (rulla ner en bit). Efter att ha läst igenom hennes svar har jag kommit fram till att det första ledet i den bakomliggande formeln är:

Det du själv känner till + Frågan ”Tänk om…?”

Därmed inte sagt att slutresultatet garanterat blir en fängslande roman (eftersom den hemliga formeln innehåller ytterligare några led), men Mary Higgins Clark bjuder åtminstone på en finfin ingång.

Och nu blev jag så nyfken på henne att jag var tvungen att beställa  fram Anastasiasyndromet ur bibliotekets gömmor.

Kommentering av

Vidarebefordrat

Skrivarkompisen A.E  har anmält sig till NaNoWriMo. Vid anmälan fick hon genast några väldigt goda råd som hon sammanfattade så här:

1. Oavsett om du planerar i förväg eller skriver som det kommer så blir det garanterat en historia till slut, bara du skriver varje dag.

2. Spara redigering och korrektur till sist, när allt är klart och en vettig överblick är möjlig.

3.  Ge inte upp. Det är naturligt att drabbas av tvivel och tunga stunder, men häng envist kvar ändå så lossnar det till sist.

4. Berätta för alla att du skriver en roman. Deras förväntningar kommer att jaga dig att skriva vidare (även i stunder då du helst bara vill slappa).

Lycka till alla ni som ägnar november månad åt att bygga 50 000 ord långa berättelser!

Comments (4)

Även om

… jag inte kan delta i NaNoWriMo i år så finns det inget som hindrar att jag gör som Alexandra Sokoloff föreslår, listar minst 10 favoritfilmer. Syftet är att vaska fram alla de element som man tilltalas av i en historia – och som man därför bör låta ingå när man själv berättar en saga.

Listan, alltså. Utan inbördes rangordning:

De sju samurajerna (Akira Kurosawa)
Pianot (Jane Campion)
Alien (Ridley Scott)
Star Trek (J.J. Abrams)
En ängel vid mitt bord (Jane Campion)
River King (Nick Willing)
Den gode, den onde, den fule (Sergio Leone)
Sjöfartsnytt (Lasse Hallström)
Det sjunde inseglet (Ingmar Bergman)
Let Me In (Matt Reeves)
Winter’s Bone (Debra Ganik)
What’s Eating Gilbert Grape (Lasse Hallström)
Gladiator (Ridley Scott)
Yojimbo (Akira Kurosawa)
Papillon (Franklin J. Schaffner)
Moonrise Kingdom (Wes Anderson)

Av detta drar jag slutsatsen att jag i mitt eget skrivande alltid bör fokusera på huvudpersoner som är utstötta på ett eller annat sätt men som ändå alltid hittar lyckan till slut (om än icke i världens ögon).

Konstigt nog finns det inte en enda vampyr, trollkarl eller superhjälte med i ovanstående samling. Kanske hänger ihop med att den senast sedda superhjältefilmen var nya Spiderman. Och det mest bestående minnet av den är att män som nakna vaknar upp nere i stans avlopsssystem alltid kan räkna med att det ligger hela och rena filtar och väntar på dem, klara för blygsam insvepning. Go figure!

Kommentering av

Givande intensivkurs inför NaNoWriMo

På sin blogg, Screenwriting Tricks for Authors, har generösa författaren Alexandra Sokoloff lagt upp en rad kloka lektioner med tillhörande arbetsuppgifter för alla som vill lära sig skriva bättre. Och så här inför NaNoWriMo  känns det nog väldigt bra för dem som ska vara med (inte jag, snyft) att med hjälp av Sokoloffs breda insikter konkret få jobba sig fram till bästa romanidé och arbetsmetod.

Kommentering av

Det skrivna och det reagerade

Det börjar redan bli länge sedan Bokmässan, men jag minns ändå fortfarande representanterna från olika författarutbildningar som berättade om sina respektive skolor i Sverige och Danmark.

Temat var textsamtalet

Lärarna på den svenska skolan förklarade att deras uppgift vid textsamtalen är att se till att författareleverna får med sig ännu fler frågor ut än vad de hade när de kom in. De sa också att lärarna aldrig svarar på frågor om hur olika textproblem ska kunna lösas.

Texterna som lämnas in för läsning betraktas såsom färdigskrivna. Därför läser lärarna dessa texter otroligt noga och frågar om minsta komma. ”Varför har du satt det där,  varför inte någon annanstans?” Allt annat vore att lägga sig von oben och som läsare ta sig rättigheter man inte har.

Läraren från Köpenhamns författarutbildning verkade vara inne på samma linje. Han tog dock avstånd från idén att texterna som eleverna lämnar ifrån sig ska anses  färdiga. Han ville i stället se textsamtalen som en plats där texterna behandlas som möjligheter. Han såg potentialen, utvecklingsmöjligheten, i den enskilda texten vara det viktiga och vände sig därför emot all sorts klassificering. Han ville inte att textsamtalen skulle låsa fast berättelserna i genrer, utan i stället utnyttjas för att jobba med flytande gränser och på det sättet hitta djupet i texterna.

Läraren från Århus författarubildning hade en mer handfast inställning till textsamtalen än vad de övriga i panelen hade. Han såg en stor vinst i att kunna slå fast den litterära genren för en text och sedan jobba sig vidare därifrån. Han berättade också att textsamtalen på skolan användes för att konkret ändra och förbättra elevernas texter.
När jag satt och lyssnade på dessa olika synsätt minns jag att jag tänkte att det såklart är upp till var och en vilken utbildningsform som är att föredra – och om det varit aktuellt med en folkhögskola för egen del skulle jag garanterat ha kastat extra lystna blickar på Århus. För skrivandet är så fullt av grubbel och funderingar ändå att det alltid känns lugnast och skönast med klara besked från läsaren.

Funkar texten?
Om ja, varför?
Om nej, varför inte?

Comments (4)

Skriva barn- och ungdomsböcker

Med anledning av barnbokstemat i senaste numret av tidskriften Skriva råkade jag i dag hitta den australiska författaren Ian Bone som även han tipsar om hur man skriver för barn och ungdomar. Bland annat.

Bones blogg finns det även lite övningar att intressera sig för.

Skulle vilja läsa något av denne författare, men hupp vad svårt det verkar vara att skaka fram några åtkomliga titlar, åtminstone om man bor här och inte där.

I am not annoyed. I am not annoyed. I am not annoyed. [Repeat until severe feelings of annoyance go away and never come back.]

Kommentering av

Older Posts »