Archive for böcker

Kloka ord från en sedan länge död kvinna

Nellie_Bly

Hittade en artikel om journalisten Nellie Bly som wallraffade långt före Wallraff och som slog Phileas Foggs jordenruntrekord med hela 8 dagar och som dessutom var uppfinnare. Allt det där skulle vara en bedrift även i dag, men Elisabeth Jane Cochrane, som hon egentligen hette, föddes redan 1864.

Kan inte sluta fascineras över hur vansinnigt viljestark hon måste ha varit för att orka strunta så fullkomligt som hon gjorde i alla som sa åt henne vad hon kunde och inte kunde, vad hon fick och inte fick.

Det är väldigt uppfriskande att läsa hennes egen skildring av hur det gick till när hon gav sig ut på den rekordslående reportageresan jorden runt. Faktum är att läsningen är så uppfriskande att jag varit tvungen att göra Fästisar (lyser vackert och uppfordrande på datorskärmen) av några av hennes reflektioner, bland annat:

”If you want to do it, you can do it. The question is, do you want to do it?”

och

”If we want […] to accomplish anything ourselves, it will never do to harbor a doubt as to the result of an enterprise.”

(Båda citaten är hämtade ur Around the world in seventy-two days av Nellie Bly)

Annonser

Comments (2)

Efter mycket letande

… hittade jag ”Do not I love thee” i en version som lät ganska äkta och nära intill det lite medeltida sätt de sjunger den på i ”Lawless”, en film som dröjer sig kvar länge, länge tack vare ursnyggt bildberättande, övertygande skådespelarprestationer samt (mestadels) finfin musik.

bröderna bondurant

Filmen (baserad på Matt Bondurants roman The wettest country in the world) handlar om de tre bröderna Bondurant som lyckats hitta en nisch i förbudstidens USA och som det går hyfsat bra för, ända tills en überkorrumperad åklagare och superüberjävlig inspektör träder in på scenen. Då börjar mycket tråkiga saker hända.

Men bröderna som inte är några veklingar, och som alla har sina egna speciella ”krafter”, är inte beredda att rulla över på rygg bara så där…

Om jag tänker bort de onödiga scenerna med närbildsvåld, samt de obegripliga scenerna med nakna kvinnor, så konstaterar jag att ”Lawless” är en film som jag nog måste se om inom kort. Om inte annat så för att höra den häftiga musiken som Mia Wasikowskas rollfigur spelar när hon introduceras för minstingbrorsan i familjen Bondurant – för att inte prata om den underbara psalmen hon sjunger med sin filmprästpappas församling (”Do not I love thee”) när minstingbrorsan Bondurant springer ifrån sin sko (lite grann som Askungen, inser jag nu, fast med svett och skäggstubb).

Kommentering av

Skojiga spöken

Senast lästa boken är Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson. Och jösses vad jag blev på gott humör av faster Hortensia som hela tiden slarvade bort sitt huvud, Fasansfulle Fabian som mest tindrade rart, mamma Haggan som spred lukter av vidbränd pölsa (och annat), pappa Svävande kilten som drog svärdet ur bröstet varje kväll när han skulle sova, Grå damen som letade efter sina tänder, Våte Valter som jobbade som vattenande, och en hel massa andra figurer.

Lite som familjen Addams, fast i spökform. Trevligt folk i makaber miljö.

Boken bjöd på många skratt, och så här i efterhand häpnar jag över hur skickligt det är att kunna skriva så där roligt och hjärtevärmande om hemska saker som halshuggna hushållerskor, inmurade munkar och köttmasksandwichar. Hurra för Eva Ibbotson!

Kommentering av

Den eviga och intressanta frågan

Var får författare sina idéer ifrån?

Alla vill veta. Inte så konstigt. För om man bara får reda på hur tusan de tänkte när de skrev så där bra som de gjorde så skulle man ju själv kunna skriva precis lika bra. Visst? Det enda man behöver göra är alltså att vaska fram den bakomliggande formeln, den hemliga mallen. I vilken ingår ”Var får du dina idéer ifrån?”.

Bästsäljaren Mary Higgins Clark svarar generöst på varifrån hon hämtat idéerna till böckerna hon skrivit (rulla ner en bit). Efter att ha läst igenom hennes svar har jag kommit fram till att det första ledet i den bakomliggande formeln är:

Det du själv känner till + Frågan ”Tänk om…?”

Därmed inte sagt att slutresultatet garanterat blir en fängslande roman (eftersom den hemliga formeln innehåller ytterligare några led), men Mary Higgins Clark bjuder åtminstone på en finfin ingång.

Och nu blev jag så nyfken på henne att jag var tvungen att beställa  fram Anastasiasyndromet ur bibliotekets gömmor.

Kommentering av

Så gott det går

I dag har jag ätit pannkakor. Det kan man inte göra för ofta.

Men mest har jag sovit. Så är det.

Så fort jag börjar orka hålla mig vaken igen är det två böcker som väntar på läsning: En dåre fri av Beate Grimsrud och Till offer åt Molok av Åsa Larsson.

 

Kommentering av

Rätt ordning

För en tid sedan blev jag av eminenta Farmorsbloggen påmind om att Åsa Larsson är en utmärkt författare och att jag borde läsa Till dess din vrede upphör. Men när jag bar hem den från biblioteket gick det upp för mig att jag ju hade missat att läsa del tre i serien, Svart stig. Så då e-boklånade jag snabbt och läste på skärmen. Och kanske var det det som störde, det att jag satt och läste vid skrivbordet (som är associerat med jobbtexter) och inte i trivselfåtöljen. Hade svårt att hänga med i alla byten av perspektiv och tempus. Övergångarna mellan var, när och vem krävde ständiga små stopp och tillbakaskutt för orienteringens skull.

Strunt samma. Det bestående intrycket är tonfallet, stämningen och de enskilda bakgrundshistorierna som så övertygande tog mig med bakåt i tiden att det kändes som om det var jag själv som mindes allt om hur det en gång hade varit.

Dessutom beundrar jag bygget som helhet. Känns som om jag har lärt mig en massa om de ekonomiska, politiska och juridiska turerna kring samvetslösa storaffärer.

Fast liite synd tycker jag att det är att Rebecka och hennes f d chef fick ihop det till slut. Det var väldigt bra och spännande så länge det fanns en katt i handlingen som gick kring het gröt.

Men det kanske blir bra och spännande så här också. Snart får jag veta. För nu ska jag ta itu med Till dess din vrede upphör. Det vill säga, så snart jag varit ute och friskvårdssprungit i regnet. Ska bli jättekul.

Comments (6)

Skriva barn- och ungdomsböcker

Med anledning av barnbokstemat i senaste numret av tidskriften Skriva råkade jag i dag hitta den australiska författaren Ian Bone som även han tipsar om hur man skriver för barn och ungdomar. Bland annat.

Bones blogg finns det även lite övningar att intressera sig för.

Skulle vilja läsa något av denne författare, men hupp vad svårt det verkar vara att skaka fram några åtkomliga titlar, åtminstone om man bor här och inte där.

I am not annoyed. I am not annoyed. I am not annoyed. [Repeat until severe feelings of annoyance go away and never come back.]

Kommentering av

Older Posts »