Archive for borthärifrånlängtan

På omvägar

Via datorn via SVTPlay via soffprogram via YouTube via Myspace fram till cd för att lyssna på kvalitet-med-stort-A-bandet Muse. Och aj, vad bra.

Andra omvägar, som är lite mindre stimulerande, är:
1. ”Ring oss i dag så ber vi dig att ringa i morgon.”
2. ”Vi har skickat ditt ärende vidare till någon som kommer att skicka ditt ärende vidare till någon som inte kan ta i det hela eftersom hon är hemma för vård av sjukt barn.”
3. ”Vi är frånvarande just nu och kommer inte tillbaka förrän tisdag nästa vecka, och vi svarar inte på mail förrän på onsdag eller torsdag. Eller så svarar vi inte alls.”
4. ”Sätt dig och vänta på din tur och bry dig inte om att alla andra går före i kön ända tills klockan blivit så mycket att vi måste gå på lunch och du får gå hem. Välkommen tillbaka nästa vecka.”
5. ”Jag ska på semester nu i tre veckor men jag hör av mig när jag kommit hem och då ringer jag på en tid som du garanterat inte hade räknat med, och när du har missat samtalet är du välkommen att börja om från början.”

Tur att jag har mitt skrivande. Vad var det han sa, författarikonen: ”Vi ses i nästa bok!”

Ungefär så. Ha!

Annonser

Comments (2)

Detta måste vara en bra dag

… för i dag kan jag bara hitta 3 saker som gör mig nervig:

1. Människor som vill sticka mig med nålar. Eller ännu värre, som vill lära mig hur jag själv sticker mig med nålar

2. Oersättliga mattelärare som sticker på semester när jag behöver dem som bäst

3. Människor som vill mig viktiga ting – och ringer från hackiga mobiler som sticker hål på samtalet. (”…så då räknar jag med att du [hack] senast [hack] så att [hack]…”)

 

Tur att jag precis hittade Rebekka Karijord och hennes musik som är så vacker och lugnande för nerverna att det nästan gör ont (om man inte blir störd av den deppiga animationen – men då är det bara att blunda och lyssna desto bättre)

Kommentering av

En riktig stinkig dag

Denna dag har varit fylld av så många konstiga, tröttsamma och deprimerande dörrar i ansiktet att det inte var förrän jag var i höjd med Tangdynastin på Röhsska som lusten att checka ut släppte lite grann. Och när Joel Speerstra så småningom hade spelat den sista Bach-tonen på klavikordet i Vasakyrkan var nästan allt bra igen. (Smakprov på hur skicklig Speerstra är finns bland annat här.) Så jag är väldigt glad att det finns något som heter Kulturnatta.

Glad är jag också för att vi snart ska se film. Har tjuvkikat på trailern och jag tror filmen är bra. Den har i alla fall fått 8,1 på imdb.com.

Comments (2)

Vad gör man?

När man är så trött och less på allt att man knappt orkar andas, då, har jag kommit på, hjälper det att göra något helt annat än det man brukar göra. Som i förrgår, till exempel. Då blev jag jagad av en älg. Det brukar jag inte bli. Det var till och med första gången.

Älgskallen stod mitt på cykelbanan i skumrasket och vägrade flytta på sig. Det skulle ha blivit för långt att cykla tillbaka och ta en annan väg. Alltså gjorde jag det som jag visste var en urdum flört med katastrofen. Jag cyklade förbi. Allt för att bryta enformigheten, antar jag.

Kändes bra. Adrenalinkicken höll sig kvar i kroppen en bra stund. Det är nästan så att jag skulle kunna bli beroende av sådana. Så därför var det väl på sätt och vis bra att det inte var något av dessa löjligt fromma lamm jag mötte.

Comments (2)

Får luktar länge

Syrran och hennes man har en fårhage. I den går nyskalade får. De är väldigt söta, och de kommer älgande så fort de får syn på mig. För de är smarta och begriper att jag gillar dem.

Eller så kommer rusande därför att de fått syn på dumma hunden som ser ut som en räv som tror att han är en varg som bara vill att de ska springa hela tiden. Skitjobbigt, det tycker vilket vettigt får som helst.

Ulltottarna har dock listat ut att stormens öga är i punkten där alla eventuella tvåbeningar är. Alltså söker de sig dit. Vilket i det här fallet betydde punkten som var jag.

De är tunga och starka när de trängs, och det är lätt hänt att man blir omkullvält. Men jag klarade mig. Höll mig på benen, så bra var jag. Det kändes fint. Hade nog inte gillat att hamna på aktern i blötmarkerna och sedan gå omkring med sumpbak resten av dagen.

Dock. Trots att jag avvärjde hotet att förvandlas till ett träsktroll så luktar jag, alla dessa timmar senare (efter tvätt och klädombyte), fortfarande av fårskalle. Inte min favoritlukt precis. Om jag ska vara ärlig är den lite unken.

Ska föreslå syrran att hon och hennes make skaffar kor i stället. Nä, inte i stället, det vore synd om gullefåren. Men också kanske. Kor doftar så väldigt lantligt och rart.

Fast syrran och hennes äkta hälft kommer garanterat att säga nej. ”Upp i ottan och mjölka, utanpå allting annat?!” Aldrig i livet! Fåren har vi för att vi har en fårhund, inte en kohund. Snabb är han också, det är inte en ko. Fatta!”

Precis så kommer de att säga. Jag bara vet det.

Här gäller det alltså att tänka om. Undrar om en ko skulle få plats på balkongen här hemma…?

Får fundera mer på det lite senare. Busbon gav mig nyss ett skojigt uppdrag. Eftersom han håller på att redigera delar av sin musik till en samling som ska gå i sagans tecken behöver han lämpliga bilder till omslaget. Så nu ska jag rota runt bland alla knäppta fotografier genom åren och se vad jag kan hitta.  Tihi.

Kommentering av

Hopp om framtiden

På UR:s sida hittade jag en halvtimmesdokumentär om Phiona Mutesi, 14 år och ugandisk och afrikansk juniormästare i schack. Jag hoppas att det, sedan programmet gjordes 2011, har gått precis så där underbart bra för henne som man vill att det ska göra när man ser och hör henne. När hon pratar med sin tränare Robert, spelar schack i Sibirien och skriver brev till sin mamma får jag stort hopp om mänskligheten.

Comments (2)

Sol och regn om vartannat

Kära loggbok, i dag hjälpte jag en man i Köpenham. Han blev så glad att han sa Hvor er det smukt! flera gånger. Då blev jag också glad.

Innan dess var jag inte glad. Kände mig oense med mattemagistern, ekvationernas enastående ekvilibrist, som tycker att allt som har med talföljder och summor att göra är busenkelt. Det lär man sig på en dag, säger han. Så fan heller.

Blir jag klokare av det här? Well, aaa little…

Kommentering av

Older Posts »