Archive for författarforum

Är ju inte medlem

… och kan därför inte kommentera på plats hur bra jag tyckte detta var: Johannas utmaning: skriv ett råmanus på 4 veckor! Lite som snöflingemetoden fast mer rakt på sak. Och även om man nu, precis som jag, skriver allt utom fackprosa så är det ändå inget som hindrar att man hänger med på utmaningen, lite för sig själv så där (alltså i den händelse att man inte är medlem i Skriva böcker).


På läsfronten intet nytt – men det känns ändå så. För jag har återvänt till min favoritförfattare Janet Frame och hennes The envoy from mirror city. Jag tröttnar aldrig på Frame, inte ens när hon lyckas göra mig dödssjukt sjösjuk under en trettiotvå dagar lång resa till England. Magisk är ett ord som ibland används om Frames berättarkonst, och för mig är det mitt i prick. Å, tänk att kunna skriva som hon, det vore en nåd att stilla bedja om.

Förresten:
Kunde inte låta bli att glo på finalen i ESC trots allt. Och även om Saade gjorde väldans bra ifrån sig och dessutom var lite gullig när han inför 120 miljoner tittare avslöjade att han behövde gå på toa, så var det Bosnien & Herzegovinas bidrag som jag höll stenhårt på. Dino Merlin och hans vänner bjöd på så varma och värmande toner att de helt enkelt måste återskapas här och nu:

Annonser

Kommentering av

Sisådärja

Säsongens första skrivarträff har ägt rum, en ljusglimt mitt i denna töiga måndag. En timmes intensivt bildande av ord, meningar, stycken och sidor. Därefter frivillig uppläsning och respons på det skapade. Och jajamänsan, genast gjorde de senaste dagarnas intensiva svårmod en allvarlig ansats att skingras. Med andra ord måste jag ha slirat in på rätt spår så då är det väl bara att fortsätta framåt. Envist, energiskt och efterhand.

Visserligen är det ett projekt i taget som gäller, men om jag plötsligt skulle behöva skriva en skräckis skulle jag låta mig inspireras av BigDog. Skulle avgjort få hjärtsnörp om jag träffade på’n ute i skogen. Och samtidigt blir jag snudd på sur på dumgubben som försöker sparka omkull’n. Och ysterversionen på slutet är ju närapå söt ju … Börjar undra om det kanske skulle bli en feelgoodhistoria snarare än en rysare …?

Kommentering av

Funkar det så funkar det

Vad gör en liten stackare som tvingats se alla sina skrivarkompisar lösas upp i dimmor av andra åtaganden och som nu är den enda kvar på barrikaderna?
Peppar sig själv, är det enkla svaret.

Allt som behövs är två mailadresser (enkelt ordnat via t ex hotmail och gmail), en intensiv självkännedom (dvs insikt om när det funkar med en morot och när det är dags att låta piskan vina i luften), samt en tillräckligt saftig personlighetsklyvning för att fixa att sitta på två stolar samtidigt (funkar bäst om man låter det går några timmar mellan mailen).

Har färska bevis för att metoden fungerar finfint. I går skickade C ett vänligt men bestämt mail till Carol Isabella där en grov novellskiss krävdes in till i dag. Betoning låg på att språket kunde lämnas därhän. Inga hjältedåd nödvändiga, bara det allra mest basala från början till slut. Och framför allt, inga undanflykter. Tick-tack, kämpa på.

Och har man sett på faen, mitt peppiga jag lyckades få mej att åstadkomma det som till en början känts totalt tröttsamt och omöjligt. Och efter att på utsatt tid ha knattrat fram en grovskiss börjar jag till och med inbilla mej att novellen kan arta sig till nånting helt okej, kanske till och med till nånting riktigt bra.

Bortsett från intensiv kvalitetstid med min fina mini-pc har jag i dag försökt tillverka en origamidrake. Gick inget vidare. Fel sorts papper. Intalar jag mig. M föreslog julklappspapper. Lättare att vika, tyckte han. Okej. Jag gör väl ett nytt försök. Lyckas jag så blir det alltså en drake med tomtar på.

Fortsättning följer…

Kommentering av

Där peptalken samlas

Uppmuntrande sparkar där bak kan man väl inte få för många av? Särskilt inte om det är författare som Sara Gruen, Philip Pullman, Lynda Barry, Neil Gaiman och annat fint folk som står för sparkarna. Bara att lapa i sig och dessutom få en massa bra lästips på köpet.
Blir till exempel väldigt nyfiken på Gayle Brandeis The book of dead birds och Kristin Cashores Graceling. Den sistnämnda, en härligt tjock historia, har jag dessutom redan köpt och placerat i bokhögen bredvid läsfåtöljen. Så vad väntar jag på? Regnet regnar, termosen är laddad och yllefilten är skakad inte rörd. Adjö.

Kommentering av

Den stora ordjakten i november

Oktober är en fin månad men jag kan inte låta bli att längta till november för då är det NaNoWriMo (National Novel Writing Month). Har bestämt mig för att vara med i år igen. Skälet: Har mer än nånsin att göra som inte är eget skrivande. Allt som oftast avslutas därför mina dagar utan att jag har jobbat en enda minut med egna skrivprojekt.
Det är inte bra och det är inte roligt. Och det är därför det är så bra med NaNoWriMo. På nåt inte så underligt sätt blir det mycket lättare att pressa ur dygnet de sekunder och minuter som krävs för att färdigställa ett grovmanus på 50 000 ord när man vet att massvis av människor jorden runt kämpar med precis samma sak.


Uppdraget att skriva en 50 000-ordsroman på 30 dagar kan te sig galet men det är i alla fall inte omöjligt. Särskilt inte när etablerade författare regelbundet matar en med uppmuntrande och karaktärsdanande peptalks. Dessutom finns det olika sorters forum där man kan diskutera allt som har med det pågående arbetet att göra, och på somliga platser i Sverige och i världen anordnas dessutom kickoffs och gemensamma skrivarsessioner.
Så saken är klar. Det är bara att anmäla sig och börja fundera på vad ens roman ska handla om.

Kommentering av

Vattenhål för författardrömmare

Traska törstig i skrivaröknen (verklig eller påhittad) behöver man inte göra om man bara styr kosan mot http://www.makete.se. Där hittar man en oas av inspiration under klokt ordnade former, och bannemej om jag inte tänker parkera min griniga dromedar under en svalkande palm och låta mig smittas av Grönte-kreativiteten. Medan jag lyssnar på Tinariwen – ökenrockarna som slår allt.

Kommentering av