Archive for foto

Så var den väl kommen då, vintern

Advent

 

(Älskar den nya kameran!)

Annonser

Comments (2)

Får luktar länge

Syrran och hennes man har en fårhage. I den går nyskalade får. De är väldigt söta, och de kommer älgande så fort de får syn på mig. För de är smarta och begriper att jag gillar dem.

Eller så kommer rusande därför att de fått syn på dumma hunden som ser ut som en räv som tror att han är en varg som bara vill att de ska springa hela tiden. Skitjobbigt, det tycker vilket vettigt får som helst.

Ulltottarna har dock listat ut att stormens öga är i punkten där alla eventuella tvåbeningar är. Alltså söker de sig dit. Vilket i det här fallet betydde punkten som var jag.

De är tunga och starka när de trängs, och det är lätt hänt att man blir omkullvält. Men jag klarade mig. Höll mig på benen, så bra var jag. Det kändes fint. Hade nog inte gillat att hamna på aktern i blötmarkerna och sedan gå omkring med sumpbak resten av dagen.

Dock. Trots att jag avvärjde hotet att förvandlas till ett träsktroll så luktar jag, alla dessa timmar senare (efter tvätt och klädombyte), fortfarande av fårskalle. Inte min favoritlukt precis. Om jag ska vara ärlig är den lite unken.

Ska föreslå syrran att hon och hennes make skaffar kor i stället. Nä, inte i stället, det vore synd om gullefåren. Men också kanske. Kor doftar så väldigt lantligt och rart.

Fast syrran och hennes äkta hälft kommer garanterat att säga nej. ”Upp i ottan och mjölka, utanpå allting annat?!” Aldrig i livet! Fåren har vi för att vi har en fårhund, inte en kohund. Snabb är han också, det är inte en ko. Fatta!”

Precis så kommer de att säga. Jag bara vet det.

Här gäller det alltså att tänka om. Undrar om en ko skulle få plats på balkongen här hemma…?

Får fundera mer på det lite senare. Busbon gav mig nyss ett skojigt uppdrag. Eftersom han håller på att redigera delar av sin musik till en samling som ska gå i sagans tecken behöver han lämpliga bilder till omslaget. Så nu ska jag rota runt bland alla knäppta fotografier genom åren och se vad jag kan hitta.  Tihi.

Kommentering av

Kultur eller natur?

I mitt fall föll valet på natur.

 

 

Ägnade massor av tid på onsdagskvällen åt att försöka planera för mitt framemotsedda torsdagsbesök på Bokmässan, men efter att ägnat flera timmar åt att misslyckas totalt med att tota ihop ett vettigt schema var jag så mätt på alltsammans att jag, när torsdagsmorgonen slutligen infann sig, valde bort hele rasket och gick på Universeum i stället.

 

 

Vad ska man säga om det? Jag bytte bort Monika Fagerholm, Helene Schjerfbeck, Erlend Loe, Åsa Larsson, Ludwig Wittgenstein, Mårten Sandén, Sara Kadefors och Jonas Gardell mot sandtigerhajar, dödsormar, silkesapor, dinosaurier, fågelspindlar, papegojor, palettkirurgfiskar (hejsan Doris), pannkakor med sylt och grädde, komulerockor, bollar som dansade i varmluft, m.m. Och jag är mycket lycklig över beslutet.

 

 

Har ingen aning om vad jag missade på Bokmässan, men jag missade i alla fall inte den pluttesöta nyfikna goeldisapan som hoppade omkring så nära intill oss att busbon till och med fick pälskontakt.  Vilket bevisade att regnskogsdjur skiter fullständigt i skyltar som säger inte röra.

 

Det bästa av allt:

Bokmässan är inte över än. I morgon är en ny dag. Och på söndag slinker jag nog in på aktiviteterna som äger rum på Världskulturmuseet.

Comments (7)

Really

Göteborg har börjat lukta höst. Det är en årstid som jag i normala fall tycker väldigt mycket om. Dock. Den här gången är det annorlunda.
Var ju så mycket jag skulle ha hunnit med innan den kom.
Men nu är den här.
Och jag hann inte.

Den delvisa förklaringen är att jag inte vet när jag ska sluta med en sak och gå vidare med nästa. Som en illustration av problemet har det de senaste veckorna sett ut så här när jag redigeringsjobbat med mina texter (fast busbons fötter har då oftast inte varit inblandade, det råkade liksom bara bli så just här):

 

Det handlar inte så mycket om redigering som att stryka och skriva helt nytt och sedan trycka ut den nya version. Som jag genast börjar stryka i och skriva om, tills allt har blivit  helt nytt. Bleedin’ bloody ne’er-ending story.

Busbon är så snäll att han alltid ivrar för att få läsa mina texter. Men senast färdigställda novellen fick honom tydligen att tänka på expressionistisk mardrömsskräck. Det tar jag som ett beröm. På sätt och vis. I alla fall, kanske blev texten på det viset därför att jag är så satans arg hela tiden, på hösten som dök upp alldeles för tidigt och på mig själv som inte hann det jag skulle.

Comments (2)

Det går lite trögt i dag

… så jag lånar väl en kicka-igång-skrivandet-metod från mycket läsvärda författaren Sarah Salway. Allt man behöver är en bild och framsläppta associationer som leder till en femtio ord lång historia.

Here goes. *

Mitt huvud är fullt av människor, min bak är full av myror. Satt i en stack en stund. Människor är inte myror. De är får. Jag känner lukten av dem, deras villande spring fram och tillbaka. Jag är en fårhund, det är jag som bestämmer. Snart. Jag bidar min tid.

*Hunden som poserar så stoiskt är en fotogenisk varelse som ibland är klädd i en knallorange flytväst med handtag. Det gör att han ibland är en liten handväska. Med myror i.

Comments (2)

Dagens tema. Från gårdagens fotosession

Griller

 

 

Alla flyktvägar blockerade

 

 

Även den genom papperskorgen

 

 

Grinden är måhända öppen

 

 

… men vart leder den?

 

 

Till mera griller, om än bakom lås och blom

 

Comments (2)

I samma anda

 

Efter att ha varit på Sahlgrenska och blivit hanterad med nålar och plåster som sätter sig fast elakare än en alien (jupp, vi såg på Prometheus i går), kändes det rätt att bege sig till Botaniska för att koppla av en stund bland deras kaktusar.

Det var bara att följa pilarna

 

… och sedan att kliva på i stugan. Det bjöds en stol men jag avstod, behövde ingen skinkpunktur just då …

 

 

Var dessutom oartig och tackade nej till retningar i halsen:

 

 

… och till ilningar i tänderna:

 

 

Efter diverse adjön begav jag mig dit där regnet hängde i luften

 

 

… men allra mest hängde blåregn.

 

 

Mina kläder förblev torra men i parken var det tillräckligt blött för att ett skepp skulle ha sjunkit …

 

 

Ändå var det inte ett fartyg framsnickrat ur guldträd, sådana som har lättare än andra att gå till botten, tunga och förgyllda som de är.

 

 

 

Tunga och förgyllda som de är har de också lättare än andra för att falla i skogen. Så jag tog mig i akt.

 

 

Men inget föll. Allt var tyst.

 

 

Allt var tyst.

 

 

Kommentering av

Older Posts »