Archive for humor

Gympa för smilgroparna

Trots att jag storgillar de två första Terminatorfilmerna gillar jag nästan detta lustmord på dem ännu mer. Svensk humor när den är som bäst. Allvar.

Annonser

Kommentering av

Hörde …

… en intervju för några år sedan med favoriten Stephen Fry där han berättade att ju längre in i en roman han kommer med sitt skrivande desto tidigare går han upp på morgnarna och sätter igång. Det hade visst något att göra med oviljan att vara ifrån sitt projekt längre än absolut nödvändigt.

Känner igen mig i det där – med den skillnaden att jag inte ställer klockan och kliver upp klockan 3 på morgonen. Behövs inte eftersom jag redan är vaken då. Ju närmare jag kommer målet desto mindre går jag och lägger mig.

Trött blir man och dränerad blir man men roligt är det. Eller så är det bara fanatiskt. Åtminstone är det snart färdigt. Om jag har tur.

Något annat som är roligt är Eighties, serien om 80-talet som kan ses på SVT Play. Boyoboy vad nostalgisk jag blev när jag såg inslaget med Adam and the Ants. Trum-trumme-trumm och anletsdragen på helt de rätta ställena, jojo, sådant gick hem när man var ung, grön och oförstörd.

Comments (2)

Nu har jag varit modig igen

Syftar inte på att jag i dag har vågat mig ut utan solglasögon (blåtiran är visserligen kvar men jag orkar bannemej inte bry mig längre) utan på det faktum att jag på min hemsida vågat slänga upp det preliminära Kapitel 1 ur min roman (den som just nu vilar sig lite grann medan jag skriver färdigt en helt annan roman).

Hur som helst, att skriva en roman är en känsloladdad historia. Känner bara alltför väl igen mig i den här mannens kreativa resa – fast för egen del hoppas jag förstås slippa fastna i ”Insane Lunatic”-stadiet.

Kommentering av

När som livsandarna behöver lyftas

… då kollar jag på Gabba Gabba. De är så sött knasiga allihop. Logik och sunt förnuft på helt egna villkor. Skakande skojigt.

Kommentering av

Spöke på riktigt

Har aldrig blivt avslängd av en häst, däremot har jag blivit det av en cykel. Hände i går, i nerförsbacke och i rullstenshalka efter allt vinterflisande. Upptäckte visserligen faran och försökte bromsa, men framhjulet hann ställa sig på tvären så att jag kastades ur sadeln. Landade på ansiktet i gruset. Det kändes. Hade föredragit en mjuk kudde just där.
Turligt nog blev det inga stenar i ögonen, ingen hjärnskakning, inga brutna handleder. Turligt nog hände det också innan jag ens hunnit i närheten av mattelektionen. Turligt nog alltså snabb väg hem (men oturligt nog ingen matte).
Men trots alla ispåsar och allt saltvatten (mot såren) är min vänstra ansiktshalva nu så svullen att det känns som om jag har ett extra nylle där. Antagligen ser jag ut som om jag trodde att det var Halloween och dags att skrämma till sig tonvis och åter tonvis med godis.

Har inte vågat syna eländet i spegeln, men när busbon kom hem från jobbet jagade han ikapp mig och tittade och sa att det inte var så farligt, att det snart kommer att ha läkt. Är jätteglad att ögat inte har murat igen, för då hade jag ju inte kunnat se honom i all hans änglasnälla glans.

Det enda som är skumt med allt detta är att jag för närvarande inte jobbar med något spökmanus – nu när jag äntligen är rätt designad för det och allting!

Fast, jag är inte den enda med blåtira.

Comments (4)

Ibland är det nödvändigt

Att avbryta.

Oavsett vad jag inledningsvis tycker om en bok så har jag lovat mig själv att alltid ge den en hundra sidor lång chans innan jag omprövar min lust att lägga den ifrån mig. Så. Hundra sidor kom. Och resten försvann ner i bibliotekets bokinkast. Farväl, The bodies left behind, jag kommer inte att sakna dig.

Däremot saknar jag redan Ulrik i den norska filmen En ganska snäll man. Den bästa och nattsvartaste och roligaste och rysligaste film jag sett på länge. Manuset är väldigt snyggt byggt, persongalleriet oförglömligt (stundtals åt det mardrömslika hållet till), och bildspråket ges all den plats som behövs för att förmedla vad som rör sig i de brokiga karaktärernas inre. På så vis blir den yttre handlingen mest en symbolisk karta över mänsklig ödslighet. I all dess humor. Trots allt.

Kommentering av

Jag undrade just

… om det inte var dags att jag hittade en ny hobby. Funderar på ”planking”. Det ser roligt ut. Och vilsamt (såvida man inte plankar på en stolpe eller tvättlina).

Vilka möjligheter. Dubbelplankor och synkroniserade plankor och plankor man blir arresterad för därför att de redan blivit gjorda.

”Det kommer aldrig att bli en fluga” säger hon. Vi får väl se. Själv är jag inte ett dugg ”board”. Tvärtom. Fnissfaktorn är hög.

Comments (2)

Older Posts »