Archive for inspiration

Säger inte

… att det är vettigt, nyttigt eller klyftigt.

Men det är jäkla  kul. Att Photoshopmåla egna julkort, särskilt när man gör det med fel hand och en spretig datormus. Det blir liksom sådant man alls inte hade räknat med, sådant som gör att överraskningarna står som granbarr i julemattan.

 

Carolsjulkort

 

Och med det får det nog räcka med loggar för det här året. Sade hon ganska beslutsamt…

Annonser

Kommentering av

Det enda som hjälper

… är att

Namnlöst-1

Och så förstås att Photoshopmåla med fel hand.

Inte klokt vad lite som behövs för att man plötsligt ska glömma bort sitt tungsinne!

Kommentering av

Kloka ord från en sedan länge död kvinna

Nellie_Bly

Hittade en artikel om journalisten Nellie Bly som wallraffade långt före Wallraff och som slog Phileas Foggs jordenruntrekord med hela 8 dagar och som dessutom var uppfinnare. Allt det där skulle vara en bedrift även i dag, men Elisabeth Jane Cochrane, som hon egentligen hette, föddes redan 1864.

Kan inte sluta fascineras över hur vansinnigt viljestark hon måste ha varit för att orka strunta så fullkomligt som hon gjorde i alla som sa åt henne vad hon kunde och inte kunde, vad hon fick och inte fick.

Det är väldigt uppfriskande att läsa hennes egen skildring av hur det gick till när hon gav sig ut på den rekordslående reportageresan jorden runt. Faktum är att läsningen är så uppfriskande att jag varit tvungen att göra Fästisar (lyser vackert och uppfordrande på datorskärmen) av några av hennes reflektioner, bland annat:

”If you want to do it, you can do it. The question is, do you want to do it?”

och

”If we want […] to accomplish anything ourselves, it will never do to harbor a doubt as to the result of an enterprise.”

(Båda citaten är hämtade ur Around the world in seventy-two days av Nellie Bly)

Comments (2)

Den eviga och intressanta frågan

Var får författare sina idéer ifrån?

Alla vill veta. Inte så konstigt. För om man bara får reda på hur tusan de tänkte när de skrev så där bra som de gjorde så skulle man ju själv kunna skriva precis lika bra. Visst? Det enda man behöver göra är alltså att vaska fram den bakomliggande formeln, den hemliga mallen. I vilken ingår ”Var får du dina idéer ifrån?”.

Bästsäljaren Mary Higgins Clark svarar generöst på varifrån hon hämtat idéerna till böckerna hon skrivit (rulla ner en bit). Efter att ha läst igenom hennes svar har jag kommit fram till att det första ledet i den bakomliggande formeln är:

Det du själv känner till + Frågan ”Tänk om…?”

Därmed inte sagt att slutresultatet garanterat blir en fängslande roman (eftersom den hemliga formeln innehåller ytterligare några led), men Mary Higgins Clark bjuder åtminstone på en finfin ingång.

Och nu blev jag så nyfken på henne att jag var tvungen att beställa  fram Anastasiasyndromet ur bibliotekets gömmor.

Kommentering av

Vad gör man?

När man är så trött och less på allt att man knappt orkar andas, då, har jag kommit på, hjälper det att göra något helt annat än det man brukar göra. Som i förrgår, till exempel. Då blev jag jagad av en älg. Det brukar jag inte bli. Det var till och med första gången.

Älgskallen stod mitt på cykelbanan i skumrasket och vägrade flytta på sig. Det skulle ha blivit för långt att cykla tillbaka och ta en annan väg. Alltså gjorde jag det som jag visste var en urdum flört med katastrofen. Jag cyklade förbi. Allt för att bryta enformigheten, antar jag.

Kändes bra. Adrenalinkicken höll sig kvar i kroppen en bra stund. Det är nästan så att jag skulle kunna bli beroende av sådana. Så därför var det väl på sätt och vis bra att det inte var något av dessa löjligt fromma lamm jag mötte.

Comments (2)

Läste nyss

… en hur-man-skriver-en-thriller-guide av James Bonds pappa, Ian Fleming. Det var tack vare Nina Harringtons blogg som jag hittade den. Vilket jag är väldigt glad för. Artikeln, som skrevs 1962, innehåller mycket som man kan ta till sig – och kan man inte det så kan man åtminstone ha roligt en stund eftersom den är väldigt underhållande.

Kommentering av

Våga

Kära loggbok, i går blev det några timmar i Bokmässans tecken på Världskulturmuséet. Tre punkter blev det innan jag var tvungen att gå ut och ställa mig på vänt. Busbon skulle plocka upp mig med hyrbilen (men han kom så sent, den rackarns buspojken, att jag teoretiskt sett hade hunnit sitta med på ytterligare en programpunkt).

Tre olika paneler – med betoning på olika, och därför också väldigt intressanta och roliga att lyssna på. Eftersom människan är ett sammanhangssökande djur letade jag dock efter en gemensam nämnare för de tre panelerna, och tyckte mig hitta den i uppmaningen Våga lämna ifrån dig din text: Låt andra läsa och lyssna på vad de säger.

Klokt sagt. Och svårare att följa än vad man tror.

De tre panelerna bestod, i tur och ordning, av …

* fyra representanter för tre olika författarutbildningar i Sverige och Danmark, med Sara Gordan som moderator vilket var extra kul eftersom en av mina favoritböcker är Uppställning med albatross

* två representanter från Bonniers som berättade om ett ungdomsprojekt i samarbete med Berättarministeriet, ett projekt som den 23 november når allmänheten i form av boken Oändliga historier

* fyra skrivdoktorer från tidningen Skriva som besvarade frågor från både redaktören och auditoriet. Det var givande och lärorikt på alla sätt, och det var lite extra bonus att få säga hej till Johanna Wistrand som jag inte träffat på jättelänge. Dessutom blev jag på väldigt gott humör av Sören Bondesons raka, kloka och roliga svar på auditoriets frågor. Till råga på allt fick alla i publiken med sig senaste numret av Skriva – tack! – nerstoppad i en liten påse som jag tror att jag nu blir tvungen att bära med mig jämt, helst med mini-pc:n i. För utanpå påsen står det väldigt vänligt men mycket bestämt:

Jag bär på fröet till en stor roman

Comments (3)

Older Posts »