Archive for musik

Efter mycket letande

… hittade jag ”Do not I love thee” i en version som lät ganska äkta och nära intill det lite medeltida sätt de sjunger den på i ”Lawless”, en film som dröjer sig kvar länge, länge tack vare ursnyggt bildberättande, övertygande skådespelarprestationer samt (mestadels) finfin musik.

bröderna bondurant

Filmen (baserad på Matt Bondurants roman The wettest country in the world) handlar om de tre bröderna Bondurant som lyckats hitta en nisch i förbudstidens USA och som det går hyfsat bra för, ända tills en überkorrumperad åklagare och superüberjävlig inspektör träder in på scenen. Då börjar mycket tråkiga saker hända.

Men bröderna som inte är några veklingar, och som alla har sina egna speciella ”krafter”, är inte beredda att rulla över på rygg bara så där…

Om jag tänker bort de onödiga scenerna med närbildsvåld, samt de obegripliga scenerna med nakna kvinnor, så konstaterar jag att ”Lawless” är en film som jag nog måste se om inom kort. Om inte annat så för att höra den häftiga musiken som Mia Wasikowskas rollfigur spelar när hon introduceras för minstingbrorsan i familjen Bondurant – för att inte prata om den underbara psalmen hon sjunger med sin filmprästpappas församling (”Do not I love thee”) när minstingbrorsan Bondurant springer ifrån sin sko (lite grann som Askungen, inser jag nu, fast med svett och skäggstubb).

Annonser

Kommentering av

Luften går så lätt ur

Vad ska de vara bra för, lärare som spelar oschysst genom att slänga åt en prov som man inte har en chans att klara därför att det inte är kunskaperna som testas utan stresståligheten vid tidsnöd? En liten lustifikation som sker med hjälp av massor av stora krångliga och utredande frågor vilka ska besvaras under pyttigt med tid.

Men jag hade fan inte tänkt bli någon actionhjälte rekryterad på basis av hur kyligt snabbtänkt hon är i pressade situationer. Jag hade tänkt att jag skulle genomföra kursen med ett betyg som visar vilka kunskaper jag tillägnat mig.  Hade hoppats att det skulle ge en dörr in i ett annat liv, och jag har kämpat hårt för att lära mig – och tyckt att det varit kul. Ända tills nu. Känns trist att vara i händerna på folk som så obekymrat stampar på alla timmar man lagt ner…

It’s not about The Lost Ark  but about The Lost Spark.

Som tröst är det tur att käraste busbon nyss blivit färdig med sin egenproducerade skiva, ”Source of Light – a Legend”, inspelad i Golden Moor Studio. Underbar musik som bara växer och växer för varje lyssning. Dramatisk och rofylld på samma gång. Jag spelar den nonstop medan jag skriver. Lovely!

Kommentering av

På omvägar

Via datorn via SVTPlay via soffprogram via YouTube via Myspace fram till cd för att lyssna på kvalitet-med-stort-A-bandet Muse. Och aj, vad bra.

Andra omvägar, som är lite mindre stimulerande, är:
1. ”Ring oss i dag så ber vi dig att ringa i morgon.”
2. ”Vi har skickat ditt ärende vidare till någon som kommer att skicka ditt ärende vidare till någon som inte kan ta i det hela eftersom hon är hemma för vård av sjukt barn.”
3. ”Vi är frånvarande just nu och kommer inte tillbaka förrän tisdag nästa vecka, och vi svarar inte på mail förrän på onsdag eller torsdag. Eller så svarar vi inte alls.”
4. ”Sätt dig och vänta på din tur och bry dig inte om att alla andra går före i kön ända tills klockan blivit så mycket att vi måste gå på lunch och du får gå hem. Välkommen tillbaka nästa vecka.”
5. ”Jag ska på semester nu i tre veckor men jag hör av mig när jag kommit hem och då ringer jag på en tid som du garanterat inte hade räknat med, och när du har missat samtalet är du välkommen att börja om från början.”

Tur att jag har mitt skrivande. Vad var det han sa, författarikonen: ”Vi ses i nästa bok!”

Ungefär så. Ha!

Comments (2)

Detta måste vara en bra dag

… för i dag kan jag bara hitta 3 saker som gör mig nervig:

1. Människor som vill sticka mig med nålar. Eller ännu värre, som vill lära mig hur jag själv sticker mig med nålar

2. Oersättliga mattelärare som sticker på semester när jag behöver dem som bäst

3. Människor som vill mig viktiga ting – och ringer från hackiga mobiler som sticker hål på samtalet. (”…så då räknar jag med att du [hack] senast [hack] så att [hack]…”)

 

Tur att jag precis hittade Rebekka Karijord och hennes musik som är så vacker och lugnande för nerverna att det nästan gör ont (om man inte blir störd av den deppiga animationen – men då är det bara att blunda och lyssna desto bättre)

Kommentering av

En riktig stinkig dag

Denna dag har varit fylld av så många konstiga, tröttsamma och deprimerande dörrar i ansiktet att det inte var förrän jag var i höjd med Tangdynastin på Röhsska som lusten att checka ut släppte lite grann. Och när Joel Speerstra så småningom hade spelat den sista Bach-tonen på klavikordet i Vasakyrkan var nästan allt bra igen. (Smakprov på hur skicklig Speerstra är finns bland annat här.) Så jag är väldigt glad att det finns något som heter Kulturnatta.

Glad är jag också för att vi snart ska se film. Har tjuvkikat på trailern och jag tror filmen är bra. Den har i alla fall fått 8,1 på imdb.com.

Comments (2)

Lära av andra

Såg Snow White and the Huntsman häromkvällen och tyckte att det bästa med hela rasket var Florence + The Machine (som hördes under eftertexterna). Filmen i sig innehöll visserligen massor av vackra bilder och en antydningsvis intressant elak/plågad drottning med vidhängande bror, men vad hjälpte det när det fullständigt saknades logik och sammanhang mellan scenerna?

Minnesanteckning vid eget skrivande: se till att scenerna hänger ihop med varandra samt, om det blir en film, anlita Florence.

Den allra superbästa låten som någonsin hört samman med en sagoprinsessa är dock  tveklöst ”Holding out for a Hero” som Frou Frou (Imogen Heap) sjunger under eftertexterna i Shrek 2. Om jag skulle få för mig att skriva i någon form av prinsessgenre skulle detta få bli min inspirationsmusik nummer ett, inget snack.

Comments (2)

Hörde …

… en intervju för några år sedan med favoriten Stephen Fry där han berättade att ju längre in i en roman han kommer med sitt skrivande desto tidigare går han upp på morgnarna och sätter igång. Det hade visst något att göra med oviljan att vara ifrån sitt projekt längre än absolut nödvändigt.

Känner igen mig i det där – med den skillnaden att jag inte ställer klockan och kliver upp klockan 3 på morgonen. Behövs inte eftersom jag redan är vaken då. Ju närmare jag kommer målet desto mindre går jag och lägger mig.

Trött blir man och dränerad blir man men roligt är det. Eller så är det bara fanatiskt. Åtminstone är det snart färdigt. Om jag har tur.

Något annat som är roligt är Eighties, serien om 80-talet som kan ses på SVT Play. Boyoboy vad nostalgisk jag blev när jag såg inslaget med Adam and the Ants. Trum-trumme-trumm och anletsdragen på helt de rätta ställena, jojo, sådant gick hem när man var ung, grön och oförstörd.

Comments (2)

Older Posts »