Archive for poesi

Är det konstigt

… att man älskar Pär Lagerkvist och hans penna?

Så vackert att man nästan dör.

Dessutom lyckas han med det som många andra författare går bet på: att på ett okonstlat sätt läsa upp sina egna texter.

Annonser

Kommentering av

Inget problem är för litet…

… för att jag ska ägna en oändlighet av meningslösa timmar åt att försöka lösa det. Som i i dag, när felmeddelandena stod som spön i den berömda backen. Det började med något så enkelt som att jag ville ladda upp ett förbrytarporträtt på min hemsida. Man måste nämligen ha ett sådant. ”Det är roligt att veta hur folk ser ut”, hävdar klienter och andra.

Om man bortser från att det inte alls är roligt att veta hur folk (alltså jag) ser ut, så var det inte heller så himla kul att ägna miljoner triljoner krångelsekunder åt att försöka förstå varför tusansablar det inte gick att kleta fast ett enkelt muggskott (mug shot) på min hemsida.

Till slut visade sig skurken vara en typ som går under namnet Active X. Med rätt att döda. Åtminstone om man ska tro säkerhetsinställningarna i datorn:
”Nej, nej, nej, aktivera inte Active X! Det är inte säkert!” tjöt det från alla håll.
”Jo, men du måste aktivera X:et”, lät det från support-Sandra. ”Annars kan inte folk (alltså andra) ha roligt när de ser hur du ser ut.”

Allting löste sig till slut. Jag spöade skiten ur Agent X, och så nöjd med det var jag att jag gick ut i det som återstod av dagens solsken för att läsa Stundens blomma av Ko Un.

Och där, på en bänk bland öldrickare, glassätare, kaffeslurpare och Konsumpåseprasslare, kunde jag konstatera att varenda en av Ko Uns dikter är en vacker ädelsten.
Här några av mina favoriter:

En regnig vårdag
tittade jag ut ett par gånger
för att se om någon kom förbi

Huset nära vägen
är inte inhägnat
saknar staket
Var är andra skon?

När jag följde ett viltspår i snön
vände jag mig om och såg mitt eget

Intill fågelspåren i snön
sökte jag min systers ande
Son-hwa …
Son-hwa …
Son-hwa …

När torghandlarna i går började packa ihop sina stånd
fick jag plötsligt se en skymt av Sammans mor som dog i fjol
Jag gissar att hon hade kommit tillbaka för att handla lite till

Kommentering av

Koreansk poesi

I senaste Babel handlade det mycket om poesi och då (naturligtvis) mest om Tomas Tranströmer – åttioårsdag och allt. Men själv fastnade jag för en helt annan poet. Ko Un. Tror inte att jag någonsin förut har hört en författare frambringa musik ”bara” genom att läsa sina egna texter – som dessutom är så underbara att jag nu för första gången i mitt liv längtar efter att få läsa poesi. För självklart beställde jag genast så många av Ko Uns diktsamlingar som jag bara hade råd med, däribland Ten Thousand Lives.

Kommentering av

Däckad

Släktlig julafton avklarad och vådlig bilfärd hem på ishala landsortsvägar överlevd. Rena rama Stora Holm – intressant att takterna från körskoledagarna faktiskt satt i.
Dagen efter känns det tydligt vilket jagande det har varit hela december. När man äntligen får ta det lugnt så gör man det med råge. Hela systemet släcks ner, och så sitter man där som en knölig soffpotatis hela juldagen. En lördag som helt enkelt blev en försvinna-bort-i-dimman-dag.
Minns inte när jag var så här sömnig sist. Kära hjärtanet säger detsamma. Så möra och lealösa efter våra 16-timmars arbetsdagar nonstop att vi knappt orkade sätta på oss minustiograderkläderna och lämna tillbaka hyrbilen ända nere i Mölndal. Inte ens det fina vinterbettet i kinderna på traskande hemvägen förmådde väcka oss.

Isgator snövall och trottoar
Vådligt vi halkar och flyger och far
Näsorna röda och öronen blå
Fingrarna stela och tårna små
Värker som sjutton till knäskålen upp
Ändå vi letar och söker med lupp
Efter pulkorna våra som färdas med fart
Nerför backen där drivorna väntar så rart
På att kanorna ska för oss alla slå slint
Och bädda oss in i ett snötäcke fint
Där ska jag sova och ha det så gott
Tills morgonen nalkas med sol och med blått

Fick förresten senaste upplagan av Guinness rekordbok i julklapp, och ett av de bästa rekorden som jag hittat hittills är det som innehas av Ashrita Furman. Han är snabbast i världen på att tejpa fast sig själv på en vägg. Det finns säkert tusen skäl till varför man skulle vilja tejpa fast sig på en vägg – och han klarar det hela på lite drygt 6 minuter. Inte illa.

Kommentering av

Tog den på bar gärning

Snön, alltså. När den föll i natt. Dråsade ner så tätt att jag fick lust att plocka fram pulkan. Sen såg jag vad klockan var och tog ett vuxet beslut. Gick till sängs i stället. Men tåget har inte gått än. Är som om man bodde mitt i ett fröjdefullt julkort.

Tomten ligger tjock på taken
Endast snön är vaken

Kommentering av

När

… man bokar in ett veckoslut i böckernas värld får man vara beredd på att kastas fram och åter mellan sinnesstämningarna. Här är några av dem som passerat revy under helgen:

Besvikelse: Hade trott att Sommardöden av Mons Kallentoft skulle vara lika läsvärd som Midvinterblod (den enda andra bok av författaren som jag läst). Eftersom jag mindes att språket låg lite i vägen för midvinterblodet och att det tog tid att komma in i berättelsen men att ansträngningen var väl värd det stretade jag mig envist framåt i sommardöden. Men halvvägs igenom hade ännu inget annat hänt än att jag blivit ganska trött på inhamrandet av hur stekhet sommaren var. Dessutom hade jag väldigt svårt att ta till mig alla halvfilosofiska inre monologer om livet och döden och kärleken och våldet och livet och döden och kärleken och våldet och livet och döden i all oändlighet. Varenda karaktär fick komma till tals, och alla kände och resonerade på samma sätt, med samma ord.

Snopenhet: Hittade Hem på biblioteket och konstaterade att Magnus Dahlström skriver ganska mycket tvärtom jämfört med Kallentoft. I Hem var det ingen röst som hela tiden talade om för mig vad huvudpersonen Inga kände inombords. Det förstod jag ändå via alla de yttre händelser och detaljer som hon registrerade med sådan noggrannhet och intensitet att världen till slut började svaja. Att något var allvarligt på tok stod helt klart, problemet var bara att jag aldrig begrep vad. Kanske är det inte meningen att man ska förstå. Synd i så fall, det hade känts väldigt fint att få reda på vad det var jag inte skulle fatta. Att alla människor är monster bakom sina masker? Att en människas inbillningskraft är så stor att den kan bli farlig för både andra och henne själv? Att det inte finns någon verklighet? Eller att allt är en konspiration?

Illamående light: Tänkte att svaret på ovanstående mysterium skulle infinna sig om jag läste mer av samme författare. Jakten på ett återkommande tema och allt det där … Bibblan bistod med Järnbörd. Vansinnigt välskriven och lika vansinnigt otäck. Om man har anlag för att se det allra värsta och fulaste hos sina medmänniskor är det stor risk att man får sin kvarn vattnad när man läser denna pjäs. Hur som helst lyckades jag urskilja åtminstone en gemensam nämnare mellan Järnbörd och Hem: Våldet och vansinnet som ligger och lurar alldeles under ytan, hart när omöjliga att upptäcka förrän det är för sent.

Upplyftad: Vantarna vart äntligen lagda på An elegy for Easterly, och jag konsterar att även om boken kretsar kring väldigt tunga ämnen så kunde Petina Gappah lika gärna ha syftat på sin novellsamling när hon på sin hemsida använder orden energisk, optimistisk och egensinnig för att beskriva sig själv.

Dessutom älskar jag dikten som inleder novellsamlingen:

”More and more I have come to admire resilience.
Not the simple resistance of a pillow, whose foam
returns over and over to the same shape, but the sinuous
tenacity of a tree: finding the light newly blocked on one side,
it turns in another. A blind intelligence, true.
But out of such persistence arose turtles, rivers,
mitochondria, figs–all this resinous, unretractable earth.”
Jane Hirshfeld, ‘Optimism’

Kommentering av

Komma

När fan blir gammal blir han religiös säger fint folk som vet. Själv tycks jag transformeras till poesifantast, det märker jag tydligt när jag läser färskaste numret av Komma (2010:2 – så purung att den ännu inte hunnit ta plats på Tidskriftsbutikens webbsida), kanonbra kulturtidskrift som också bjuder på väldigt fina noveller. Dröjer mig kvar vid texterna, läser, läser om och absorberar. Tänkvärt, drömskt, spännande och vackert.

Kommentering av