Det är kul att fylla år trots att alla utom syrran och käraste sambon – tack, mina raringar! – tjatar om hur vaaansinnigt gammal jag tydligen har blivit. Men det är helt okej, jag har redan sett ut en turkos rollator.
Dessutom har jag skrivit ytterligare en kortnovell till den däringa skrivartävlingen med deadline 15 januari (hoppas jag, så att det inte var 13 januari som det stod i någons blogg). Hur som helst, det var bannemej ännu enklare och roligare att skriva än förra gången, och resultatet blev därmed också ännu bättre. Jag är så nöjd och glad att jag nästan pöser över.
Nu ska jag gå och lukta lite på blommorna och lyss till ljudboken som låg bland prelellisenterna: Den tomma stolen av J.K. Rowling.
januari 7, 2013 den 5:57 e m · Arkiverad under skrivrapport
Jaha. Novellen blev klar, och jag känner mig väldigt belåten med resultatet.
Det är inte helt lätt att på blott 2 sidor hinna få ihop en vettig intrig med början-mitt-slut, men just nu känns det som om jag lyckades med uppdraget utan några större problem annat än de rent fysiska som tangenttryckarjobb numera innebär. Själva skrivandet var dock himla roligt, och till min förvåning var även redigeringsfasen det. Det är precis så jag vill att det ska kännas, alltid!
Så, vad var det jag gjorde den här gången som skilde sig från hur jag brukar gå till väga?
* Bestämde mig på förhand vad konflikten skulle handla om och hur det hela skulle sluta – men det gör jag i och för sig alltid.
* Räknade ut på ett ungefär var någonstans i texten vändpunkterna måste komma. Det gör jag också alltid.
* Därefter fick orden och infallen komma precis som de ville, utan censur. Det är något som jag visserligen alltid försöker göra, men detta var första gången som jag lyckades fullt ut. Och häpp, plötsligt hade jag fått ihop en bastext som var sprallig och livlig och som det sedan var jättekul att få bearbeta.
Allt jag undrar nu är om det var det superkorta formatet som bäddade för denna skrivarglädje. Eller kommer jag att kunna använda insikterna i denna uppenbarelse även i andra sammanhang?
januari 1, 2013 den 5:13 e m · Arkiverad under tävling
Det är första dagen på det nya året, och det är redan tredje gången som jag skriver ut dess nummer.
Det gäller att pränta in siffrorna så tidigt som möjligt, annars kan det bli sorgligt med alla betalningar O dy(l) som ska göras under året.
Det gamla året slutade med champagne och huvudvärk och det nya året började snusförnämt sent på dagen, lagom för att hinna sova en stund till och sedan få syn på en skrivartävling med deadline 15 januari. Tipset hittade jag på Författartips, en plats i cyberrymden där man, förutom flaggade tävlingar, kan få fatt i många bra och nyttiga skrivartips. En adress längs kolfibermotorvägarna (eller vad de nu är gjorda av) som är väl värd ett antal besök!
När det gäller själva tävlingen kan jag säga att jag har en strålande en idé. Men jag har också dokumenterat svårt att skriva kort.
december 21, 2012 den 7:46 e m · Arkiverad under Uncategorized
Nä, det fick visst inte räcka med loggande för i år. Var tvungen att först konstatera att en massa gamla kapitel härmed har avslutats och en massa nya kapitel (förhoppningsvis) nu ligger framför mig.
I konkret format innehåller dessa kapitel återstoden av Yann Martels Berättelsen om Pi (all reklam om Ang Lees (uppskattade) filmatisering har fått mig att minnas att jag ju inte hade läst boken än). Och tusan jäklar vad Martel kan skriva. Har suttit som fastklistrad ända sedan förordet. Hur ofta händer sådant?
Också i konkret format, men på lite längre sikt än romanläsande, hittar jag mitt eget romanskrivande. Eller snarare romanOMskrivande. För jag har äntligen funnit den tråd och struktur som får mig att tänka att jamen såklart, så där måste jag ju göra!
Blir väldigt förtjust när jag efter många turer och suckar plötsligt sitter där med alla svaren i min hand
Alltså.
Mina sista ord till 2012:
GOD JUL DIN GLYTT OCH HÄLSA GLATT ETT GOTT NYTT ÅR
Men det är jäkla kul. Att Photoshopmåla egna julkort, särskilt när man gör det med fel hand och en spretig datormus. Det blir liksom sådant man alls inte hade räknat med, sådant som gör att överraskningarna står som granbarr i julemattan.
Och med det får det nog räcka med loggar för det här året. Sade hon ganska beslutsamt…
december 12, 2012 den 3:59 e m · Arkiverad under animerat
Är sorgligt medveten om en utebliven förtjusning inför december och alla dess högtidligheter. Så, som en första motåtgärd tänker jag rota fram pulkorna ur källaren och släpa med mig busbon ut på fingerbitande, snorrinnande och svanskotestötande åkturer i de allra roligaste backarna. Finns en hel del att välja mellan häromkring.
Sedan är det väl bara att införskaffa juledoftande gransris, mönstra apelsiner med lika juledoftande kryddnejlikor och därefter sätta igång med själva julpysslet – kanske medan gamla animerade juläventyr rullar i bakgrunden (med alla sina låtsassnälla burkigheter som barnet i mig minns som idel trivsel).
Sedan vore det väl som själve sjutton också ifall inte decemberstämningen infann sig till slut…
Hittade en artikel om journalisten Nellie Bly som wallraffade långt före Wallraff och som slog Phileas Foggs jordenruntrekord med hela 8 dagar och som dessutom var uppfinnare. Allt det där skulle vara en bedrift även i dag, men Elisabeth Jane Cochrane, som hon egentligen hette, föddes redan 1864.
Kan inte sluta fascineras över hur vansinnigt viljestark hon måste ha varit för att orka strunta så fullkomligt som hon gjorde i alla som sa åt henne vad hon kunde och inte kunde, vad hon fick och inte fick.
Det är väldigt uppfriskande att läsa hennes egen skildring av hur det gick till när hon gav sig ut på den rekordslående reportageresan jorden runt. Faktum är att läsningen är så uppfriskande att jag varit tvungen att göra Fästisar (lyser vackert och uppfordrande på datorskärmen) av några av hennes reflektioner, bland annat:
”If you want to do it, you can do it. The question is, do you want to do it?”
och
”If we want […] to accomplish anything ourselves, it will never do to harbor a doubt as to the result of an enterprise.”
(Båda citaten är hämtade ur Around the world in seventy-two days av Nellie Bly)
december 8, 2012 den 4:48 e m · Arkiverad under böcker, film, musik
… hittade jag ”Do not I love thee” i en version som lät ganska äkta och nära intill det lite medeltida sätt de sjunger den på i ”Lawless”, en film som dröjer sig kvar länge, länge tack vare ursnyggt bildberättande, övertygande skådespelarprestationer samt (mestadels) finfin musik.
Filmen (baserad på Matt Bondurants roman The wettest country in the world) handlar om de tre bröderna Bondurant som lyckats hitta en nisch i förbudstidens USA och som det går hyfsat bra för, ända tills en überkorrumperad åklagare och superüberjävlig inspektör träder in på scenen. Då börjar mycket tråkiga saker hända.
Men bröderna som inte är några veklingar, och som alla har sina egna speciella ”krafter”, är inte beredda att rulla över på rygg bara så där…
Om jag tänker bort de onödiga scenerna med närbildsvåld, samt de obegripliga scenerna med nakna kvinnor, så konstaterar jag att ”Lawless” är en film som jag nog måste se om inom kort. Om inte annat så för att höra den häftiga musiken som Mia Wasikowskas rollfigur spelar när hon introduceras för minstingbrorsan i familjen Bondurant – för att inte prata om den underbara psalmen hon sjunger med sin filmprästpappas församling (”Do not I love thee”) när minstingbrorsan Bondurant springer ifrån sin sko (lite grann som Askungen, inser jag nu, fast med svett och skäggstubb).
december 7, 2012 den 4:16 e m · Arkiverad under berättarkonst
Det här var lite skojigt och inspirerande, en rad (engelskspråkiga) författare som får svara på en rad författarrelaterade frågor.
I snabb översättning är frågorna och svaren följande:
Var skriver du någonstans?
”Jag har ett litet kontor.”
”Jag gillar inte att skriva hemma.”
”Oftast i sängen.”
”På fik.”
”Mitt ute på havet, om det är möjligt, i en specialbyggd kapsel.”
”Överallt där jag måste.”
”Jag gillar inte att skriva någonstans alls.”
Vilken fråga får du oftast?
”Jag får frågor om allt möjligt.”
”‘Hur lång tid tar det dig att skriva en dikt?'”
”‘Var kommer dina berättelser ifrån?'”
”‘Vilken är din favoritbok?'”
”Är det där verkligen sant? Har det där verkligen hänt dig på riktigt?'”
”‘Varför måste dina dikter vara så svåra?'”
Hur laddar du batterierna?
”Åh, du menar inte att koppla dem till elnätet, du menar mina personliga batterier…?”
”Jag rastar hundarna varje morgon.”
”Jag åker längdskidor.”
”Jag promenerar i skogen och i huset.”
”Jag simmar varje dag.”
”Genom att duscha.”
”Jag reser.”
”Genom att sova.”
”Det bästa sättet jag vet är genom att läsa bra litteratur.”
Finns det något ord eller uttryck som du alltid stryker från dina texter?
”Nej.”
”Jag är frestad att säga ‘allihop’.”
”Förmodligen ordet ‘bara’.”
”‘Faktiskt’.”
”‘En hund skällde i fjärran’.”
”‘Tårtor’.”
”Jag tar inte bort något. Det är redaktörens jobb.”
Vem är författare?
”En författare är någon som inte kan låta bli att skriva.”
”Alla som skriver.”
”Alla som skriver regelbundet.”
”Man kan vara författare utan att egentligen skriva något.”
”Jag har inget svar på den frågan tror jag.”
”Alla som skriver, tror jag.”
”Bara de människor som absolut bara måste skriva.”
”Alla barn på dagis är författare.”
Undrar om svaren skulle bli annorlunda om det i stället var svenskspråkiga författare som intervjuades.
resa till ordens mitt 